Har precis avslutat nummer två av tre telefonintervjuer i Socialhögskolans föräldrarutbildningsforskning.
En hel hög med ja eller nej svar om mitt barns eventuella beteende under de senaste 24 timmarna.

Bland annat:
Har ditt barn svurit?
Har ditt barn varit rädd?
Har ditt barn bitits, slagits eller rivits?

Jag måste framstå som en helt vrickad förälder som svarar nej på dessa frågor, där det nog borde vara ett ja-svar. För att man ska vara "normal".
Men jag blir verkligen inte stressad av att hon svär eller har varit rädd eller slagits. Hon slog mig för att hon blev skitarg igår när vi skulle gå till affären, och det stressade mig inte. Däremot blev det så att jag vände på klacken och gick hem istället. Men stressad blev jag inte.

Hon svär för att locka fram ett leende hos mig. Jag råkade ju skratta några gånger när hon svor förut, och jag vet att hon inte gör det i vanligt tal utan bara när hon larvar sig med mig. Och dessutom så gör det inte mig något om hon använder lite svordomar så länge hon pratar med ett rikt ordflöde i vanliga fall.
Det hade varit värre om hon använder kraftord för hon inte kan uttrycka sig. Som en del som inte har svenska som modersmål och bara svär istället för att prata normalt.
Så det stressar ju inte mig nej.

Och slutligen att hon varit rädd har ju sin förklaring i att hon är mörkrädd och inte vill vara ensam när jag är ute med Teitur.
Så när hon vaknar på morgonen och jag inte är hemma blir hon ju rädd men hon vet att hon ska ringa mig då och det gör hon ju.
Så det stressar mig inte heller.

Eller hur är det vi sa när vi var barn?
Jag hoppas att det inte stämmer för då är jag tvungen att ta hand om ett skogstokigt meterhögt galet troll som gjorde entré hemma hos oss idag.
Selma fick ett utbrott a la gigantus när vi kommit hem från jobb/kalaset idag.
I bilen hem så var det frid och fröjd och alla var nöjda och glada.

Efter ett toabesök så hände något som gjorde att hon fick frispel, vet dock ej vad.

Som den ungen kan bli förbannad alltså. Det kan man inte tro när hon sitter lugn och still och pysslar på en stol. Men jag vill lova att hon kan bete sig!

Det gick över efter en stund iofs och det var ju skönt det.

Så säger Selma när hon menar språk, hon lägger till lite olika bokstäver i olika ord ibland.
I affären sist så hittar jag henne när hon är i samspråk med två stycken tjejer som är något yngre än henne.
Hon är så lång så hon står liksom lite över de två och jag ser hur hon pratar med de.
Men eftersom jag är en bit ifrån så hör jag inte vad de säger förrän jag kommer närmare, då jag snappar upp:
"Ni förstår inte vad jag säger va? Men ni vet att jag heter Selma?"

Sen när vi gick till kassan frågade jag vad de pratat om.
"Men du vet mamma, de kunde inte svenska men de fattade att jag hette Selma! De pratade ett annat språks, men jag vet inte vad det var? Jag fattade inte vad de sa."
"Jaha, men de kanske kunde räkna ut att ditt namn var Selma eftersom det kanske finns i deras språk också?"
"Jaaaa kanske det, jag tror att de kom från arbisk?"
"De pratade arabiska?"
"Ja just det."
"Vad roligt att ni kunde prata med varandra utan att ni kunde varandras språk då."

Det är så härligt med barn, de bara snackar på även om det inte förstår varandra. Det ger hopp om framtiden!

Den senaste veckan har vi börjat laga lite nya maträtter här hemma, jag hittade flera recept i en applikation jag tagit hem till min telefon.
Idag käkade vi hemgjorda hamburgare till lunch, inget revolutionerande där kanske men jag fick idéen från receptboken.
Sen har vi provat på en gryta med falukorv som var otroligt god! Fiskgratäng och pastagratäng, Kycklinggrytan var också en höjdare, den var skitgod!

Ser fram emot nästa veckans meny, det ska bli spännande att se vad jag hittar på! Selma hjälper faktiskt till att välja ut vilka recept vi ska använda.

Också har vi ju bakat också, muffins, kladdkaka och havrekakor.

Herregud, jag håller ju inte på sånt här!
Men jag gillart!

Det verkar som att min kropp är inställd på att gå upp tidigt, så jag vaknade som vanligt innan halv sju idag.
Sen att jag hoppades på en stilla morgonpromenad med Teitur medan Selma sov är ju en annan sak. Det sket sig förståss.
Precis när jag tog på Teitur kopplet och skulle gå ut genom dörren vaknade hon. Så ville hon ju följa med.
Men det går ju det med, det tar bara lite längre tid att komma iväg.

En klar fördel med att gå upp tidigt är ju att man hinner en hel del innan klockan är 10.
Som att baka en kladdkaka, dammtorka, dammsuga och torka golven.

Och det är skönt!

Idag är planen att jag ska på föräldrarsamtal på dagis och sen är det fredagssimmet halv fem. I övrigt är dagen öppen!

Jahaja, så har jag varit och storhandlat igen då.
Eller snarare låg jag i soffan och kollade Bolibompa när det ringde på dörren och jag fick hem mina grejer från affären.
Skönt som fan!

Så här såg bäcken vid löshägnet ut för åtta dagar sen. Det gör den inte idag kan jag säga.
Mycket mycket bredare och kraftigare flöde.
Synd att jag inte tog något foto på den idag så hade ni fått se skillnaden!

Det har vi ätit idag.
Jättegott, men det hade kunnat bli ännu godare om vi hade kryddat fisken lite mer.
Men men det var ju första försöket så bättre lycka nästa gång!
Hittade receptet på Arlas app på min iPhone.

Hade ju iofs lika gärna kunnat kalla det för fiskgratäng men det lät ju lite roligare för Selma att det hette just sjörövarfisk.

Selma assisterade mig som vanligt, eller också stod hon mest och slickade i spritsen som vi försökte använda. Plastgrejen som man spänner fast spritsen med var borta så det gick inte så bra att spritsa. Men Selma ställde gärna upp och slickade rent den från potatismos.
Hon skötte kryddningen och lite sånt, hon brukar smita åt sig lite salt och peppar när hon kryddar det gillar hon att äta.

Det hade ju kunnat bli jaktlycka för Teitur idag om det inte vore så att han var kopplat och därmed förhindrad att få tag i sitt byte.
Selma var nere vid bäcken och höll på med pinnar som flöt, jag stod och tittade på Teitur som grävde.
När jag kallade honom för grävling, kom Selma upp till oss och helt plötsligt så skriker vi bägge till:
"Kolla!! Vad var det???!"

Det hoppade fram en liten liten sork eller skogsmus eller dylikt från den stubbe som Teitur precis höll på att massakera.
Den kilade vidare upp till en annan stubbe till Teitur och Selmas förtvivlan. Selma hade ju såklart velat ha den till husdjur och ville hålla i den.
Teitur hade nog andra planer skulle jag tro.

Jag är så otroligt sugen på ett grönt äpple!
Så fruktansvärt typiskt att det skulle hända när jag inte har några äpplen hemma. När det finns så ligger de mest där i fruktskålen och skräpar men nu......nej.

Etthundrafjorton spänn på biblan för två försenade böcker, skulle ha lämnat de för arton dagar sen.
Dumstruten på för det!

Vi bakade muffins imorse, efter frukosten satte vi igång.
Selma hade önskat Prinsess Lillifee muffins som hon spanade in i affären igår.

De blev faktiskt goda!
Smeten var inget god så jag blev glatt överraskad.

Selma gjorde det mesta själv, jag assisterade henne bara lite plus läste hur hon skulle gå till väga.

Selma hade en vän på besök i eftermiddags och de skulle mata Sigge.
När jag kommer ut i köket är det helt galet stökigt efter att han hade varit ute, strö på hela golvet och kaninhår som låg och skräpade.
Ungarna fick städa upp, så det var bara fram med dammsugaren och sopkvasten.

Sen att de hellre sög upp sina kläder och tår med dammsugaren är väl en annan historia.

Vintern har släppt sitt grepp på Helsingborg!
NU börjar vi se gräsmattorna igen och det är sååå skönt!
Men ännu har jag inte bytt ut vintermössan eller tjockvantarna, så optimistisk är jag inte.
Notera att klockan bara är kvart över sju när bilden togs och det är så ljust!

Så här skulle man ha det varje morgon!
Komma till ett dukat frukostbord när jag precis kommit ut ur duschen.
Tack hjärtat!!

Jag kommer bli rik!!
Äntligen kommer affärsförslaget jag väntat på!!!

*IRONI*

Jävla nötter, när kommer de ge upp??
Är det NÅGON som fortfarande går på sånt här???

Detta mail fick jag i natt.

"Jag förväntar mig din e-post

Hälsningar till er, är det förståeligt att du är lite orolig eftersom du inte vet, men jag var mycket lönsam förslag till ett gemensamt intresse av att dela med dig. Jag fick din hänvisning till min begäran om en person som uppfyller min affärsidé. Låt mig först inför. Jag är Mr Patrick Chan, verkställande direktör och Chief Financial Officer för Hang Seng Bank Ltd jag skyms affärsförslag för dig.

Jag måste be dig hjälpa mig att hantera ett företags projekt från Hong Kong till ditt land. Detta avser att omvandla en stor summa pengar. Allt om denna transaktion skall vara rättsligt göras utan problem. Endeavor Observera yttersta diskretion i allt som rör denna fråga.

Efter medel överfördes framgångsrikt in på ditt konto, vi delar i förhållandet som skall godkännas av oss båda. Om du är intresserad, skicka följande fart på processen,

Fullständigt namn
Adress State
Ålder, kön, yrke Family Socha,
Privat telefonnummer, faxnummer privat.

Jag föredrar dig till mig på min privata e-postadress: (pchan1954@yahoo.cn) och slutligen, efter att jag minns mer i formationer om operationen. Vänligen om du inte vill ta bort detta e-post och kommer inte fånga mig, eftersom jag sätter min karriär och liv, min familj står på spel i detta fall. Även om de vågade ingenting vunnit. Din tidigaste svar på detta brev kommer att uppskattas.

Vänliga hälsningar,
Patrick Chan"

Jag har inte lagt ner någon möda alls i att hindra Selma från att svära, för hon har inte gjort det så att det stört mig.
Förut alltså.
Men nu...nu gör hon det som faaan höll jag på att säga.

Exempelvis när vi var ute i rasthagen och hundarna sprang omkring och skällde:
"Vilket jävla liv!"
Vad är det för uttryck??? Vem säger så? Inte jag iallafall.

Men hon är ju så artig att hon säger förlåt innan! Bara en sån sak hörrni, det borde jag väl vara tacksam för?
Nej nu är det nog dags att sätta stopp för hur både hon och jag uttrycker oss, tror jag.

Grejen är väl den att jag har sagt att för mig så gör det inget att hon svär, bara hon inte gör det typ på dagis för där är de mer strikta med orden.
Dumt?
Ja, troligen för det är ju hennes argument nu när jag precis bad henne att lugna sig med uttrycken.
"Men du har ju sagt att i den här familjen så får vi det."

Hm.

Selma och jag sitter i bilen och snackar om just bilar.
Jag säger att jag inte kan laga bilar för jag vet inte hur man gör.
"Hoppas att vår inte går sönder för jag kan inte laga den då."
"Men det gör inget, det kan din kompis ju!"
"Vilken kompis tänker du på då?"
"Han som kunde det där med den där blinkande lampan förut du vet."
Säger hon och pekar på varningsblinkersindikatorn.

Så där, Jacob!
Känn ingen press eller så men nu vet du vad du har för kunskaper i Selmas ögon.
Svik henne inte för sjutton!

Jag vaknade halv sju, gick ut med Teitur och gav honom mat. Funderade på att tvätta de nedspydda lakanen på min tvätttid men bokade om tiden och gick och la mig igen.
Vid tiotiden när Selmas tjat om att jag skulle gå upp trängt igenom min dvalsömn så masade jag mig upp och åt frukost i min ensamhet, för hon kom ju inte upp inte.
Gick och la mig igen och halvdvalade till ett när jag och Selma hasade oss till centrum och köpte lite läsk, glass och godis.
Hem och Selma tryckte i sig ett glas vätska, sen fick hon nog av stimmet och all action så hon somnade i soffan vid två.
Nu är hon tjugo i sex och hon har precis tittat upp och sagt:
"mamma!" och nu tror jag hon somnat om igen.
Tidigare vid halv fyra-fyra vaknade hon till och låg och stirrade på mig med en oerhört sur min i ansiktet. Vet ej varför för hon somnade om efter en liten stund.

Jaha, nu undrar ni säkert vad som föranlett detta. Jo mina vänner, Selma har spytt som en kalv i natt. Började runt halv ett och avslutade lite snyggt vid halv två-två.
Då hann vi med sex rundor och på slutet kom det ju bara slem uppblandat med det vatten hon precis druckit.
Härligt som fan.

Det gör en utmattad att inte få sova på natten, så därför har denna dagen gått i ultrapid. Eller ultraterapid som jag så fint kallar det.

Selma gjorde något fint för sina älsklingar idag.
Hon gjorde en liten godisöverraskning åt Teitur och gjorde middag till mig.
Köttbullsmacka fick jag.

Hoppas alla har haft en lika mysig alla hjärtans dag som jag!
Nu är det läggdags och jag går till säng med en känsla av att vara såå älskad!
Nu låter det kanske konstigt att just jag, gnälligast i Helsingborg säger detta. Alla mina inlägg brukar bara ta upp jobbiga saker tycker jag men jag är ju faktiskt lyckligt lottad så varför klagar jag?

Kan det vara bättre när Selma är världens bästa unge?
Den finaste som finns?
Gulligaste, coolaste, snällaste, raraste barn någon någonsin kan önska sig, och hon älskar sin mamma tillbaka.

Puss hjärtat!!

Dunkers matsalar, söndagsbrunch! Hur härligt som helst ju!!
Massa smårätter att vräka in på och trevlig personal. Billigt!
Plus att jag fick tips om att blåbärspajen höll på att ta slut, så jag fick tag på den sista biten. Tack för det hovmästaren, för den var fantastiskt god!

Det får nästan bli vår månadstradition för det var skitgott!

Min bil är så jävla skitig!
Jag tror inte att det finns någon bil i Helsingborg som är skitigare än min. Nej faktiskt inte i hela Skåne. Möjligen någon gammal skrotbil som ingen har rört eller kört på några år och den står och ruttnar på någons bakgård.
Både inne och ute är den smutsig, så smutsig så jag skäms. Men inte så mycket att jag åker och tvättar den.
Jag känner ju att jag måste ta ett tag med rengöringsduk inuti snart, för det är förjävla skitigt alltså.

En sak som är lite svår att göra något åt är ju märkena på insidan i baksätet.
Selma har fått starka instruktioner att INTE rita på insidan av fönsterna för det blir så jävla fult då. Så hon gör inte det, men däremot är det lite svårare att få Teitur att sluta dra sin nos på fönsterna hela tiden.
Nu är bilden rätt så dålig men det ser inte klokt ut.

Jag vet att det är för sent, men jag är optimist.
Tävlingen hittade jag på denna blogg, kolla in!
Ja, vad ska jag säga? Jag är inte normal.

Jo, Selma har ju fått några ord och ramsor som hon ska träna på för att få igång sitt språk.
Men denna:
"Harri, harri, harri,rrrrrrrr, harri harri harri harri harri rrrrrrr" i extremt entonigt tonläge ingick inte i övningen vad jag vet.

Detta börjar bli en sjukblogg märker jag.
Nu är jag hemma med Selma igen, imåndags höll jag henne hemma från dagis. Så gick hon igår, men var ju inte frisk visade det sig.
Hon blev inte hemskickad men var jätteseg och hängig. Ville inte äta och var allmänt dålig. Så då blir vi hemma idag också då.
Tjoho!!

Jag försöker ju dra mitt strå till stacken med Selma och genustänk.
Vet att jag är ganska kass på det, men jag gör mitt bästa. Försöker få henne att tänka i nya banor.
Man behöver inte ha rosa jämt för att man är tjej. Tjejer kan också göra allt som killar kan.
Killar kan också ha "tjejiga" färger på kläder. Ja osv.

Hade ett helt litet skådespel när vi lekte för några dagar sen. Selma ville vi skulle leka med Barbie. Jag hittade en Ken-docka som jag ville vara.
"Nääää, inte han. Kan du inte vara den här istället?"
Selma tar fram en Barbie med långt svallande hår och böljande klänning.
Så jag tog Ken och sen lekte jag igång.
Han blev ju kär i en lallande prinsessa som inte kunde något eller gjorde något utan bara satt i sitt slott och väntade på en snubbe som skulle komma och hålla henne sällskap.
Hon var så vacker att han inte tänkte på att hon var ganska skittråkig och dessutom hade ett ganska enerverade lallande.
Men som tur för honom så kom det två andra Barbies som fick honom därifrån och på bättre tankar.
De Barbiesarna körde motorcykel och klättrade i berg och massa andra grejer. Ken kom ju på att han skulle ha roligare med de än att sitta och glo i ett slott.
Det roliga med den här lilla leken var att Selma satt helt tyst till en början men sen kom hon med olika förslag på hur leken skulle utveckla sig.
Jag försöker göra mitt bästa att få henne att tänka i lite vidare banor och att allt inte behöver vara vackert och fint hela tiden.
Och att allt inte behöver vara flickigt, jag tar gärna de tuffare tjejerna istället.

Och med detta som bakgrund så hände en väldigt komisk sak häromdagen.
Jag hade varit hemma och hämtat upp Teitur och gick till dagis för att hämta Selma.
Promenerade förbi pulkabacken och kollade om någon jag kände var där på väg hem.
Såg en kvinna med en liten tjej i typ treårsåldern, känner ingen som har en tjej i den åldern. Så jag och Selma gick vidare. Selma var före mig och jag ropade på henne.
Då hör jag hur någon ropar mitt namn:
"Hej Eva!"
Kollar dit och ser Monica och Sixten.
Min första reaktion (i huvudet alltså) är:
"Jaha, är det Sixten som har lila jacka?" Eller om den var rosa, kommer inte ihåg, men det var en typiskt "tjejig" färg.
DAH!
Klart som fan att han kan ha det!

Jag tror nog att jag inte är så jävla öppensinnad som jag vill ge sken av inför Selma.

Lördag morgon och jag är vaken.
Har iofs varit vaken i drygt en timme, men nu sitter jag i vardagsrummet.
Blev lite less på att ligga i sängen och höra snusningarna av två varelser som ligger och sover.
Att lägga ifrån sig telefonen och sluta surfa är inget alternativ tydligen.

Grymt är det nya ordet här hemma just nu.
Allt är grymt, grymt bra, grymt dåligt, grymt ja ni förstår.