Tack och lov att man inte hamnade där!!
18 Jan 2006 kl 20.24 - Eva Malm - Minnenas kavalkad
Du har inte Flash installerat.En gång i tiden hade jag riktig noja för att gå till tandläkaren. Det hela började på samma sätt som de flesta, folktandvården i skolan. Jag tror faktiskt att det är så illa att det var en hög med sadister som jobbade inom skoltandvården på den tiden när jag växte upp. Det eller också trodde ingen av de på värdet att vänta på att bedövningen skulle kicka in. Iofs så lagade jag flertalet tänder utan bedövning när jag växte upp men sen föll jag för grupptrycket och tog bedövning. Sen kom tandläkarskräcken som ett brev på posten.
När jag blivit så pass gammal att jag inte längre hade mamma hängandes över mig och höll koll var det ganska lätt att falla ur rullorna hos tandläkaren. Jag gick inte på över tio! år. Gissa statusen på mina tänder?!
Det som fick mig att ta steget dit var att jag fick sådan enorm tandvärk som jag botade med treo inför måltiderna tills det inte hjälpte längre. Efter en helvetisk natt med värkande tand tog jag mig till akuttandvården, satt och grät i stolen innan tandläkaren ens hunnit in i rummet. Den provosoriska lagningen fick sitta alldeles för länge och sen var tanden utom räddning.
Jag fick lov att rotfylla den och det gjorde jag två gånger, sen sa min dåvarande tandis att det var lika bra att dra ut den. Den var bortom all räddning.
Tack och lov hade jag en fantastisk tandläkare under den perioden och jag var inte lika skräckslagen även om jag fortfarande tycker att det är otrevligt att sitta i den där rackarns stolen och lida när jag hör hur borren skriker.
Usch.
Förlåt alla tandläkare i Sverige, men jag gillar inte er yrkesroll!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar