Mina erfarenheter av internetdating
20 Feb 2006 kl 00.10 - Eva Malm - Minnenas kavalkad, Evas pladder
Det här är ju ett ämne som jag inte gått in på tror jag?
Låt mig säga så här, det är något jag har erfarenhet av och både avråder och rekommenderar på samma gång. Låter det skumt? Låt mig förklara!
Det hela började med att min vän Gun skaffade sig en dator, hon började chatta och det lät så himla intressant och kul att jag hängde hemma hos henne några gånger bara för att kolla hur det gick till.
Sen skaffade Eva nr två sig en och där hade jag ju bott i ett halvår och gick som barn i huset. Vi hade slagsmål om datorn. Jag brukade få sitta där när hon gav upp och började titta på tv runt halv tio eller så. Sen satt jag hur länge som helst, jäklar vilken tid jag la ner framför hennes skärm på en köksstol i vardagsrummet!
Första internetdaten var en snubbe från Gävle, han hade visat ett foto på sig själv där han var hur snygg som helst. Han hade talets gåva (iofs så pratade vi mest barnförbjudna saker efter ett tag men ändå) så efter mycket övertalning gick jag med på att träffa honom. Vi skulle mötas på stationen i Uppsala. Jag borde blivit förvarnad när han sa att han hade en lila! jacka. Vem faaan har lila jacka på sig?? Hemskt nog var min första tanke när jag såg honom på stationen:
"Nej för fan! Vilken jävla tönt, jag går hem!" Det gjorde jag tyvärr inte, så han hängde på hem till mig istället efter en drink på stan. Alltså jag är helt allvarlig när jag säger att jag VÄGRADE låta Gun och Eva komma över och hälsa på (inspektera var väl snarare rätt ord) på kvällen. Jag skämdes helt enkelt över att jag hade blivit så grundlurad av ett fejkutseende och några fagra ord. Kortet han skickade mig måste varit på någon kusin eller någon annan med anknytning till honom. För det fanns en likhet men den var minimal. Ja jösses!
Jag skickade iallafall hem honom till Gävle igen med orden: "Jag är hemskt ledsen, men detta funkar inte för mig"
Efter den träffen så hade jag ett mantra:
ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG I H-E MER, kommer jag träffa någon via internet!
Hm.
Det funkade ju inte riktigt så.
Har man en gång fastnat i träsket..ja ni vet kanske hur det är?
Med friska tag kastade jag mig in i datingvärlden igen, denna gång fick jag besök av en ung man från Dalarna. Jag minns inte varifrån men han hette Jonas tror jag iallafall.
Han var lika snygg i verkligheten som på sitt foto. Lång, blond, muskler på rätt ställe men inte så mycket hjärna. Tyvärr.
Vi hade ett trevligt dygn tillsammans utan några förpliktelser mot varandra. Trodde jag iallafall. Senare skulle det visa sig att han ansåg att vi var tillsammans, fast han hade ändå en tjej han datade hemma. Men jag var en hora som åkte Finlandsbåt. Hm, ja jag sa väl att han inte hade så mycket hjärna? Vi skildes åt via ett nattligt telefonsamtal som inbegrep många fula ord och höjda röster. Lilla snygga Jonas.
Nummer tre var lite intressant. Vi bestämde att vi skulle gå ut och äta på alla hjärtans dag har jag för mig? Jag ville inte att det skulle vara så seriöst att jag bad att få ta med mig en kompis. Funkade bra, han hämtade upp mig och vi åkte vidare och hämtade upp kompisen. Åkte till restaurangen, fick ljudlöst godkännande av kompis och han var fruktansvärt trevlig och väldigt rolig.
Men innan själva träffen blev av så blev det en liten incident med borttappade telefonnummer. Jag tappade bort hans nummer och han hade inte fått mitt.
Då tar han telefonkatalogen och går igenom alla med mitt namn och ringer en efter en. Ganska driftigt, speciellt med tanke på att han sitter i bilen och styr mot Uppsala fast besluten att middagen ska bli av utan att han fått kontakt med mig.
Vi träffas några gånger, hemma hos mig både ensamma och tillsammans med samma kompis som var med första gången.
Det börjar väl spira något där men det dör rätt brutalt när det kommer till kritan att jag egentligen är tokkär i en annan kille. Hm. Intelligent att låta han med stort H komma över när internetdaten är på besök? Nääää, inte alls faktiskt!
Det tyckte inte min kompis heller men vad kunde hon göra, jag hade ju redan okat att han med H skulle få komma. Stupfull förövrigt efter en kväll på krogen.
Vi spelade Alfapet och H:t har nog aldrig varit mer ovillig att gå hem, han kanske kände av konkurrensen. Men han fick tillbaka mig från internetaren som droppade mig som en het potatis efter den fadäsen.
Smart tjej jag är.
Så gick det med nummer tre.
Nummer fyra då?
Jo, han är jag gift med. Hur våran första date gick ska jag berätta en annan gång, nu måste jag sova!
Summa summarum. Internet är kanon!! Hur skulle jag annars ha kunnat träffa så konstiga, lustiga och skumma karlar. Jag hittade ju en jävligt underbar också för den delen!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar