Arbetsplatser man minns
12 Mar 2006 kl 11.22 - Eva Malm - Minnenas kavalkad
Som jag skrev tidigare så jobbade jag en gång på ett konditori, anledningen till det kan man ju undra över. Det var så att jag hade ett "sabbatsår" (eller rättare sagt, jag hade för dåliga betyg för gymnasiet) efter nian, och då fanns det ett system där skolan ordnade ett jobb åt dig och du slavade för nästan inga pengar alls. Jag kommer inte ihåg men jag undrar om det inte var så att man fick samma pengar som om du hade gått i skolan, typ studiebidrag.
Ja, men hur som helst. Då "jobbade" jag där en termin innan jag började på gymnasiet ett år senare än min årsgrupp.
Mina föräldrar tyckte väl att jag också skulle bli vuxen någon gång och tjäna mina egna pengar, så de mer eller mindre föste ut mig ur huset och "tvingade" mig att söka sommarjobb mellan ettan och tvåan på gymnasiet.
Enkelspårig som man är, ringde jag efter mycket vånda, (jag har/hade telefonskräck) upp min gamla chef och frågade om jag fick börja jobba där på lovet.
Det fick jag och sen var jag liksom lite fast.
Jobbade på sommaren, enstaka helger under skolåret och sen sommaren efter jag gått ut skolan. Och sen var jag där i drygt två år innan jag började jobba på Konsum.
Lönen var usel, arbetsmiljön sög och chefen var mer eller mindre dum i huvet.
Ingen lunchrast på schemat, du fick helst inte sitta ner och vila dig under dagen. Det finns alltid något att göra!
Ha inte roligt under arbetstid var parollen.
Stället var uppbyggt på det sättet att du kom in lokalen och det första du ser är kassan med brödet och konditorvarorna. Till vänster är serveringen och till höger är det vägg. Bakom väggen är det frysar och konditorarbetsplats. Bakom hela disken där vi sålde varor och bakom serveringen är det kök och diskområde.
Det var mitt område.
Jag gjorde mackor, plockade disk, bryggde kaffe, diskade och andra skitsysslor.
Angående chefen då.
Om du har som policy att ta in unga tjejer och killar (ett fåtal) som arbetskraft för att hålla nere utgifterna för lönen osv, får du annat på köpet.
Det kan bli lite problem med arbetsmoral, punktlighet, ordningssinne osv. Inte med alla unga människor för guds skull men det verkar som om det var ett tema för vår gode chef.
Därför hade hon ordnat ett synnerligen effektivt sätt att hålla koll på oss små slavar.
Hon satte upp handskrivna A4-lappar i hela köket med instruktioner om hur vi skulle sköta det hela arragemanget.
Att det ser jävligt illa ut från kundens synvinkel är väl inte det viktiga. En del kunder stack ju faktiskt in huvudet i köket ibland och såg det hela.
Sen hade hon även problem med att det gick åt för mycket råvaror gentemot hennes inkomster på stället.
Hon var helt enkelt girig och ville få in mer än hon ville spendera.
Därför led hon alla helvetes kval när kunderna fick mer än vad hon tyckte de var berättigade till. Hon hade till och med gjort en lista på hur vi skulle göra tex räkmackor.
En tekaka med räkor på har väl de flesta som gillar räkor ätit. Tänk dig en sån macka med tolv stycken räkor på. Det är väl inte helt fel eller hur? Den är god och det finns ju så mycket godsaker på den, alla räkor gör ju att det läskas i munnen.
Om du vill kan du istället ta en glassbägare, du kanske är mer sugen på något sött.
Tre stycken glasskulor och ett väldigt noga reglerat tillbehörsset. Det är väl ganska ok, om det inte vore så att glassen är tinad och fryst igen och därigenom isig som fan och oerhört svår att kula, men det spelar ingen roll om kulan är lite tom. En kula är en kula är en kula. Så är det.
Ett tips vore ju att byta ut den hundra år gamla frysen som glassen och de andra varorna ligger i, men det verkar ju överdrivet.
Så det hela blir som en kamp mellan oss anställda och chefen. Så länge hon inte är på plats så funkar det ju att köra på så att kunderna blir rätt nöjda.
Kampen utspelar sig när hon är på plats, hur ska vi lyckas göra de goda mackorna och de övriga utan att hon upptäcker vad som sker bakom hennes rygg?
Oftast så funkade det, hon hade som sagt högklackat så det hördes när hon var på väg ut i köket genom bageriet.
Då slängde man på en hög med räkor på den redan klara mackan och drog snabbt som ögat ut i serveringen med mackan.
Chefen var aldrig där ute så bara mackan var på bordet så såg hon den inte. Det hon kunde göra var att slänga en blick ut i serveringen för att se om det fanns någon disk på något bord.
Hennes make däremot sprang där och glodde på alla borden. Ganska ingående också. Han noterade tex om någon bara hade en kopp kaffe men inget tillbehör. Det var förbjudet!
Som kund måste du alltid köpa minst en kaka till kaffet, att bara sitta och dricka kaffe var inte tillåtet.
Var snubben på riktigt dåligt humör kunde kunden få sig en liten utskällning vid bordet.
För att skona kunderna som verkligen bara ville dricka en kopp kaffe brukade tanterna i kassan lämna över ett tomt fat för då hade de ju köpt något till.
Ja herregud!
Vilken arbetsplats, och fy fan för att ha såna anställda. Bara motarbetningar och inget samarbete mellan chef och anställd.
De hade även en vägkrog i ett samhälle utanför stan.
Jag säger bara det, stackars kunder.
Gamla bakelser där grädde till och med stelnat åkte ut till vägkroken för försäljning, det funkade alltid. Det är dumt att kasta något.
Vid minst ett tillfälle så kastade en jobbarkompis en tårta i sopsäcken och chefens man upptäcker det. Han försöker rädda den och när det inte går blir han rosenrasande och kollegan får en utskällning så hennes hår står rakt ut.
Efter det så kastade vi alltid varor i soporna och täckte över de med något annat som var lagligt slängt.
Just det!
I bageriet fanns det en radio som bagaren/konditorn lyssnade på. Det hördes även lite lågt ut i köket så under dagtid fram till halv tre hade vi lite musikunderhållning där också.
Men när det blev tomt i bageriet. Schoff!! Radion åkte av med en bestämd hand, ingen radio här inte. De äldre gubbarna körde hon inte så lätt med men tanterna i kassan och oss unga tjejer försökte hon styra bäst hon kunde.
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar