Det här med internetdating
28 Apr 2006 kl 19.27 - Eva Malm - Minnenas kavalkad, Evas pladder
Du har inte Flash installerat.Som en del kanske vet träffades jag och Patric via en internetchat för ett antal år sen. Det var långt innan Aftonbladet och andra siter lanserade sina sugiga chatter, det här var via IRC. Patric kan säkert komma med någon korrekt term för det hela men så var det iallafall.
Bakgrunden till det hela går att läsa här, jag sa ju att jag skulle återkomma till Patrics och mitt första möte.
Jag var ju ganska skeptisk till att möta någon mer irl efter de tre första försöken. De personerna var jag nog lite småkär i efter att ha snackat väldigt mycket med. Men herr Patric, han var en polare som skulle komma över.
(Sen att jag snackat väldigt mycket om honom med Eva och Gun är väl en helt annan sak, det betyder ju inte att jag var intresserad?)
Hur som helst, tydligen så var det jag som tog kontakt med honom, genom att rent ut sagt fråga honom "Och vem är du då?" Troligen så var han en av få som inte sökte kontakt. Därför sökte jag upp honom.
Sen började vi snacka lite och han var ju väldigt trevlig, öppen och glad.
Jag kommer inte ihåg hur länge det pågick, men tidsperspektiven är ju ganska korta eftersom det lätt blir så att man sitter timvis och snackar. Då hinner man rätt mycket prat varje dag.
Vi pratade om allt möjligt. Seriösa saker likväl som blaj, men inte alls sexinriktade saker som så många andra grabbar försökte styra in samtalen på hela tiden.
Det var en av de saker jag verkligen uppskattade med Patric, plus en annan sak jag kommer väl ihåg.
Jag hade en gammal jobbarkompis, Monica, som hade råkat ut för två stycken butiksrån när hon jobbade på Konsum. Jag och Eva skickade blommor till henne och det var något som jag verkligen var berörd av när det hände.
Jag berättade det för Patric och han reagerade på just det sättet jag hade önskat, med medkänsla och förståelse för hennes situation (och även min eftersom jag också jobbade i samma situation som Monica.) Den där Jonas i Dalarna kommenterade det hela på ett väldigt plumpt sätt som än en gång visade att han var en idiot.
Med Patric blev det så att vi styrde upp så vi kollade när de andra personen skulle logga in så vi kunde snacka mera, och om han inte var där när jag loggade på blev jag besviken.
Efter ett tag ville Patric ses irl, men jag var ju som sagt mer tveksam. Jag hade nog både en och två ursäkter till varför vi inte skulle ses, men han var envis som synden. Han fick mitt telefonnummer och när han ringde lät han som en blandning av brorsan, någon på jobbet och en snubbe jag datade vid smeknamn Smurfen.
Jag var ju fortfarande inställd på att han var en polare och en kompis kanske man kunde träffa ändå...
Sagt och gjort, jag sa ok. Då sa galningen att han kunde komma samma kväll, han hade Roffe och de hade inget att göra så de kunde komma över. KOMMA ÖVER!??? bara så där, var han helt galen eller vad??
Jag hittade på en nödlögn att jag skulle klippa mig hos Eva och det gick inte den kvällen. (jag klippte mig nog också, men det var väl ingen panik direkt.) ;)
Men vi bestämde att jag skulle komma till honom istället för han lockade med att vi skulle åka till Fjärilshuset altenativt flyga luftballong. Notera att denna man är livrädd för fjärilar och att åka luftballong kräver massa pengar och kräver bokningar och fint väder.
Men iallafall, jag skulle åka till Stockholm en viss dag.
Dagen innan hamnar jag på Ultuna djursjukhus med Simba som hade fått jätteont, vi misstänkte tarmvred. Så jag ringer Patric och avbokar träffen, han är inte svårare att övertala än att han kommer till Uppsala istället.
Vår första träff involverar en Eva som är helt uppstressad av att Simba har legat kvar på sjukhuset över natten och ska hämtas upp samma dag som Patric kommer.
Så han skjutsar mig till sjukan och hämtar henne.
Finkänslig som han är nämner han inget om att han har stora problem med att andas iom att hela lägenheten är nedlusad med hundhår och själva källan till håren ligger och vältrar sig i soffan brevid Patric.
Man skulle ju kunna tänka sig att jag skulle tänkt på det men nej då, inte jag inte!
En annan grej som jag säkert nämnt sedan tidigare är att jag spelade upp ett stycke musik för Patric, (han har nedsatt hörsel så det jag ville att han skulle höra gick ju helt förbi honom.)
Det är egentligen ett under att vi blev ett par, för vi var inte den andras smak för fem öre.
Min första tanke när jag öppnar dörren för Patric är att han är en typisk kompiskille, inte ett pojkvänsmaterial.
Hans ideal var inte alls en småstörig ensamstöring med extremt kort hår.
Men vi hittade väl varandra där iallafall och tur var väl det!
Nu vill jag aldrig vara utan honom!
Kommentarer
9 Maj 2006 kl 01.45 - mallan (webbsida)
Patric trevlig?? Ha tänkte säga att du inte ska gå på sånt... men kom på att de e ju redan försent :D
17 Okt 2006 kl 10.21 - Helene
Hans ide på den tiden var att han VILLE falla för en liten söt flicka i kjol o högklackat som gärna jobba på kontor. Han trodde att det skulle passa honom. Dom han föll för var självständiga tjejjer med fötterna på jorden och som inte var rädda för att ta i. Desutom var de inte mycke för kjol. Så vi som "inspecktera " dej på centralen såg direckt att du var hans perfeckta maka.
17 Okt 2006 kl 10.40 - Eva (webbsida)
Hahaha, ja herregud.
Jag kom att tänka på hur vi såg ut på den tiden.
Jisses, vilka 10-poängare!
Lämna en kommentar