Arlöv igen
8 Jun 2006 kl 16.58 - Eva Malm - Jobbrelaterat
Idag åkte jag och jobbade igen. Selma mådde bättre och farmor och farfar uttryckte sin önskan att hon skulle vara där idag så jag bedömde att jag lika gärna kunde jobba istället för att vara hemma.
32 och jag var med Daniel ute på UL idag, förmiddagen var rätt så trög vi prickade av lite varor som kommit med lastbilar och sen körde vi de till de ställen de skulle stå.
Eftersom jag är rätt osäker på att köra ankan fick jag träna extra på den idag.
Efter lunchen så åkte jag omkring lite och letade efter tomburar eftersom Daniel blev haffad av någon snubbe som behövde hjälp med något.
Då blev jag själv haffad av en av de sura gamla gubbarna som ville ha hjälp med utlastning till en lastbil.
Jag blev väldigt förvånad för jag trodde knappt att han har uppmärksammat att jag var där överhuvudtaget.
Så jag körde och hämtade lite burar och pallar och lämnade av de till en av chaufförerna.
Hur kul som helst ju. Då kändes det som att jag faktiskt gjorde någon slags nytta på företaget.
När det kom en lastbil till så tog gubben hand om den och lämnade mig med den första chauffören. När jag var klar hade de precis ropat i högtalarna att det behövdes en UL:are till port nio, så gubben skickade dit mig för att kolla om jag behövdes där.
Det var redan klart, så jag åkte tillbaka och fick ett nytt uppdrag av gubben.
Han verkade nöjd, han skällde inte iallafall, utan gav mig nya saker hela tiden.
Jag var hur nöjd och glad som helst, jag fick träna som fan på att backa och köra.
Höll på med det i fyrtiofem minuter kanske, sen var det klart och jag åkte vidare för att jag tänkte att Daniel kanske undrade var jag var någonstans.
Men det gjorde han nog inte för han fanns inte ens i närheten av 32 som hade parkerat sig vid en snubbe som höll på att iordningställa burar till en lastbil som var på väg.
När han kom var det jättemycket burar som skulle iväg så å mina vägnar frågade snubben chauffören om jag fick hjälpa till.
Det fick jag så jag höll på att köra i skytteltrafik mellan två rum. 32 och snubben drog och vagnar efter ett tag, så han hade hur mycket hjälp som helst.
Jag kände mig som ett litet barn i en godisaffär, tänk att så lite kan göra så mycket för humöret!
Tack chaufförer och framförallt tack sura gubben!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar