2 panodil och tack och adjö
23 Okt 2006 kl 03.13 - Eva Malm - Sömn
Jag har precis vaknat upp från en fruktansvärd mardröm.
Verkligheten först. Selma vaknade vid ett och kom in i min säng. Hon skulle ha med sin Ulla och några små hårda leksaksfigurer från "My little people" till min säng.
Så nu har jag precis genomlidit en och halv timme när hon försökte somna om eller snarare hålla sig vaken så länge som möjligt.
Hon har legat och sparkat mig i mage, rygg och sida. Dunkat Ulla och leksakerna i mitt huvud och tjatat om att hon ska ha täcke hela tiden.
Sen har hon legat och slitit i mitt hår hela tiden, har jag vänt mig om ska har jag fått leksakerna i huvudet och har jag legat åt hennes håll har hon omväxlande ryckt mig i luggen och slagit mig i huvudet.
Varje gång hon har hållit på att somna så har hon ryckt till och slagit ut med armarna, oftast på MITT huvud. BANG, säkert tvåhundra gånger.
Jag avskyr när hon hamnar i det läget, för hon kan inte bryta det.
Och så drömmen:
Min mobiltelefon ringer.
Det är en grekisk läkare som talar på en extremt knastrig linje och ska berätta något om Patric. jag hör inte alls vad han säger och försöker först få honom att förstå det i några minuter. Sen får jag hans mobilnummer och ska ringa det från min fasta telefon.
Han svarar efter många om och men, och berättar att Patric är väldigt illa däran. Helt plötsligt är Patric i Selmas storlek och jag håller honom i famnen.
Han är febrig och krampar.
Jag säger att jag fattar att han är jättedålig, börjar gråta och ringer farfar och farmor.
Läkaren och sköterskan talar om att de ska ta honom till operation och jag kanske vill ha de här få minutrarna på mig att säga hejdå, för de är inte säkra på att han kommer att klara sig genom den. Jag får två panodil av sköterskan för att hjälpa mig igenom det hela.
Sen vaknar jag av att jag ligger och gråter i sängen brevid Selma.
Fler såna här nätter vill jag inte ha!!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar