Första titten på Patric
9 Okt 2006 kl 13.25 - Eva Malm - Hur sjuk är du?
Jag och Roffe åkte till Lund idag och hälsade på Patric.
Han sov ju fortfarande men det var ändå en stor stor skillnad mot före operationen.
Det kanske är en kombination av att han slipper kämpa med andningen och att jag vet att det gått bra men han såg lugnare ut.
Han var väldigt svullen men det berodde på att han hade massa vätska i kroppen som ska ut. Tio kilo mer vätska än han ska ha finns i kroppen, så de kör med vätskedrivande i mängder.
Det är alltså helt normalt att ha mycket vätska just i detta läget.
Annars sa läkaren att det såg fint ut, han hade gjort en bronkoskopi? i morse och konstaterade att det inte fanns några mängder av slem i andningsvägarna så han var nöjd.
Skönt.
Angående Roffe så bestämde vi redan igår att vi skulle åka dit idag, det var han som tog upp att han ville åka med.
Så innan vi drog åkte vi upp till skolan och snackade lite med Roffes mentor, som blev jätteglad och lättad över att lungorna fanns på plats.
Han var med på tåget direkt när det gällde att Roffe inte skulle vara i skolan idag. Jag märkte på Roffe att han tyckte att det var jobbigt att snacka om pappa, speciellt som det samlades massa andra ungar runt oss också.
Samma sak blev det när vi kom upp till CF-mottagningen och snackade med sköterskan, hon frågade Roffe hur han mådde och då blev han också lite ledsen.
När vi kom ner till Thiva och fick komma in på rummet var han lättad men samtidigt var det väldigt jobbigt att se Patric i nedsövt läge. Men det funkade, efter ett tag satt vi och skojade och skrattade samtidigt som jag satt och smekte Patrics arm.
När vi gick vände han sig om och sa: "Hej då, pappa!"
Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det, stackars unge vad han måste ha varit orolig bakom den där tuffa fasaden han har visat upp!
Kommentarer
9 Okt 2006 kl 15.45 - Fredrik
Jätte kul att höra att allt gick bra!
Uppskattar jätte mycket att du skriver allt här, man vill ju veta hur det är med honom
//Fredrik
10 Okt 2006 kl 21.15 - Eva
Det är lite som terapi för mig också. Brukar kännas lättare när det kommer ut ur systemet på något sätt.
Sen har jag upptäckt att det är ett utmärkt verktyg att få ut information till släkt och vänner, utan att jag måste prata i telefonen hela tiden.
Plus att det finns en hel del för Patric att läsa eftersom han inte riktigt varit med under hela resan.
Lämna en kommentar