Jag vill inte vara med längre
5 Okt 2006 kl 21.47 - Eva Malm - Hur sjuk är du?
Nu säger jag upp mig från detta.
Det var inte så här det var meningen att vårat liv skulle bli.
Vi har så mycket kvar att göra och jag vill göra det också.
När jag satt och väntade på att Patric skulle bli klar för intubering tittade jag ut genom fönstret på den jättevackra morgonen som började gå över i förmiddag. Solen sken för fulla muggar och där inne satt vi och väntade i dödens väntrum kändes det som.
Patric har hela tiden sagt att det kommer bli tufft under tiden han eventuellt hamnar i respirator, men att det skulle vara så hemskt trodde jag aldrig.
Efter att jag hade pratat med narkosläkaren så fick jag komma till rummet där Patric låg och se honom för första gången sen i morse.
Gud!
Han såg så hjälplös ut.
Det var så hemskt och det kändes som om någon stack en kniv i min kropp och vred om. Jag ville bara ta tag i sängen och köra ut honom därifrån. Nu räcker det!
Jag fattar att det är bra för hans kropp att få vila och att han är helt slutkörd, han orkar inte andas själv längre.
Men det är helt fel att han ligger där med slangar överallt och de håller på med honom hela tiden.
Antingen så pillar de med maskinerna eller också med honom.
Jag började gråta direkt när jag ställde mig vid hans sida och fortsatte hela tiden. Även om jag försökte skärpa mig för att han inte skulle bli orolig, jag är övertygad om att han märker att jag är där.
Sen skulle jag ju gå därifrån men det var så jävla svårt! Jag var på väg flera gånger men det var så fruktansvärt att gå utan honom.
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar