NEJ!

29 Okt 2006 kl 08.15 - Eva Malm - Hur sjuk är du?, Sorg

Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej!!!
Jag vill inte, jag kan inte, jag orkar inte.

Nu är jag bara tom.

Kommentarer

  1. 29 Okt 2006 kl 08.25 - sandra

    jag orkar inte heller.. jag skulle ju komma ner visa honom att jag kan köra bil å massa massa mer.. vi var inte klara!!

  2. 29 Okt 2006 kl 08.33 - Anna och Jonte

    Vi beklagar tusen gånger om!!! Svårt å veta vad man ska säga...Patric hjälpte Jonte å få sitt jobb å ni hjälpte oss med bostad när det var jättesvårt..hade det inte varit för er kanske vi inte ens hade varit kvar i Stockholm nu! Vi är jättetacksamma! Det är så jäkla orättvist och hemskt alltihopa!

    Hang in there!!! Kramar/ Anna å Jonte

  3. 29 Okt 2006 kl 08.43 - StockholmsFarmor

    Älskade Eva....de blev så tomt ..helt tomt i mitt huvud.Tänker gråter förtvivlad. Ville ju kramma honom igen....varför? Älskade Eva ..Kram ???

  4. 29 Okt 2006 kl 08.56 - Siv Ringh

    EVA! Jag är så förtvivlat för er skull och över att jag inte skrev vad jag tänkte skriva igår kväll.
    Jag satt och tittade på alla underbara foton på lilla Selma, jag har aldrig sett så vackra blå ögon som er lilla dotter har.(det var det jag tänkte skriva)
    Jag skulle vilja hålla Selma och dig i min famn och bara vara...
    Du är så duktig.
    Kramar till dig och Selma, plus till alla nära och kära.

  5. 29 Okt 2006 kl 09.02 - Elin

    Du va min ängel, du va min tid,
    utan dig finns ingen lid,
    du levde i mitt liv och i mitt hjärta,utan dig känns en stark smärta.

    Jag vill ha min bror tillbaka..

    Jag älskar dig/lilla syster

  6. 29 Okt 2006 kl 09.09 - Jocke

    Ja, vad fan säger man. Patric och jag brukade skoja om hans envishet som skulle få honom att överleva mig. Någonstans i allt det svarta trodde jag fortfarande på det. Det fanns inte i min värld att Putte skulle låta det här besegra honom, i synnerhet inte sedan han fick nya lungor. Läste på om CF:are som fått nya lungor och sprang maraton i new york och jobbade som intruktörer på Friskis och Svettis. Var tog rättvisan vägen.

    Vi hade så mycket mat kvar att lära oss laga, så många fräcka bilar kvar att köpa, så många skratt åt selmas tokigheter kvar att njuta av. Och så många revolutionerande tekniska finurligheter som ligger ogjorda i vår planeringslåda. Så mycket kvar, helt enkelt.

    Nu förmodar jag att pragmatiska-patric tar nya tag, i det nya läget. Det finns säkert saker som behöver förbättras och skruvas på där han är nu. Vänner som behöver inspireras och motiveras. Det kommer att gå galant.

    Värre är det för oss som är kvar här, och i synnerhet går alla mina tankar och hela mitt hjärta till Eva, Roffe och lilla Selma. Där vet jag, verkligen, inte alls vad jag ska säga eller göra. Hoppas ni talar om det för mig, när ni vet.

    Jag förlorade min far för inte alls länge sedan (så mycket känslor som kommer tillbaka nu) och jag vet vilket kaos det är i sinnet. Så ta det lugnt, var ledsen, lägg det praktiska åt sidan och bara var. Det kommer en morgondag, som kanske inte är omedelbart lättare, men som iaf är hanterbar.

    Tills dess, håll bara om varandra.

    (Jag är så ledsen att jag inte vaknade av telefonen första gången i natt. Jag hade ju inte kunnat göra något, det vet jag, men ändå. Nu var klockan säkert sex innan jag fick pratat med dig, och då kunde jag ju göra ännu mindre. Fan. KRAM EVA!)

  7. 29 Okt 2006 kl 09.23 - Mallan

    Det gör så ont i mig. Tankarna e borta. Min bror, Jag älskar dig. Jag vet inte vad jag ska ta vägen. Det är så mycket som är osagt. Så mycket ogjort. Varför slets du bort från oss? Eva, Önskar jag va hos dig. Känner mig så otillräcklig. Mina tankar far till Roffe o dig o selma.. Vi kommer alltid finnas för er. Hela familjen. Ni tillhör oss. Älskar er.

  8. 29 Okt 2006 kl 09.49 - Jenny

    Till Patric och hans familj,

    De korta stunder jag har fått hjälp av Patric genom jobb och de stunder vi har kommunicerat med varandra har alltid medfört positiv och glad energi. Allt var möjligt i Patrics ögon och inga hinder fanns. Allt gick att lösa. Den positiva energin måste bevaras och den måste vi ta vidare...
    Ta hand om varandra.

  9. 29 Okt 2006 kl 10.22 - mats Gabrielsson

    Eva!
    Du känner inte mig och jag känner inte dig, men ändå så känner jag oerhört mycket för dig just nu.
    Jag hade förmånen att träffa Patric på min arbetsplats på Helsingborgs Dagblad och han påverkade mig stort med sin positiva livssyn och sitt glada humör.
    Det finns en anledning till att backspegeln är liten och vindrutan stor, minns Patric i backspegeln och se framtiden an genom vindrutan!
    Kram.
    Mats Gabrielsson.

  10. 29 Okt 2006 kl 10.22 - Smulan och Jakob

    Vad händer? VARFÖR? Vi skulle juh komma och visa er våran stolthet, våran Felix.
    Felix skulle få träffa världens bästa morbror, morbror Patric.
    Finner inga ord. Vi skulle ju klara detta! Patric skulle klara detta, Patric klara allt! Älskar dig kära bror.
    Älskar er Eva, Roffe och Selma

  11. 29 Okt 2006 kl 11.06 - Lasse

    Eva Eva, jag lider så oerhört med dig och barnen.
    Det känns så fruktansvärt orättvist att en sådan superstjärna som Patric inte ska vara med oss längre.
    De gånger jag hade förmånen att träffa Patric i jobbet var alltid kul och inspirerande. Och så upplever alla sin kontakt med Patric. Det ska vi alla komma ihåg.
    Ta hand om varandra i familjen.
    Kramar Lasse

  12. 29 Okt 2006 kl 11.06 - Christer (webbsida)

    Har svårt att hitta ord just nu, men förstår att det inte kan vara nåt mot hur ni i familjen måste känna...

  13. 29 Okt 2006 kl 11.10 - Lasse

    Eva Eva, jag lider så oerhört med dig och barnen.
    Det känns så fruktansvärt orättvist att en sådan superstjärna som Patric inte ska vara med oss längre.
    De gånger jag hade förmånen att träffa Patric i jobbet var alltid kul och inspirerande. Och så upplever alla sin kontakt med Patric. Det ska vi alla komma ihåg.
    Ta hand om varandra i familjen.
    Kramar Lasse

  14. 29 Okt 2006 kl 11.10 - Sippan

    Mycket sorgligt =(

    Jag träffade bara Patric några enstaka gånger på MacLan, men utan MacNytt hade jag aldrig träffat de flesta av mina vänner eller min flickvän, så jag har honom att tacka för mycket i mitt liv.

  15. 29 Okt 2006 kl 11.24 - Marcus

    Beklagar verkligen den stora sorgen.
    Om någon skulle klara detta var det ju Patric!
    Livsglädjen i han verkade verkligen kunna övervinna dom svåraste hinder och han delade gärna med sig av den livsglädjen.

    Det var inte så lång tid jag fick äran att känna Patric men han kommer alltid finnas med i minnet.

    Så åter igen beklagar jag verkligen sorgen och hoppas att ni kan återfinna den livsglädje Patric utstrålade.

  16. 29 Okt 2006 kl 11.38 - Johan

    Så orättvist. Patric sprudlade alltid av energi och han om någon borde få klara av detta. Nya lungor skulle ju vara vändpunkten. Jag känner mig hedrad det lilla jag fått lära känna honom genom jobbet.
    Nu tänker jag på dig, Eva, och på barnen. Ännu mer än jag gjort den senaste tiden. Det är det många som gör, det ska du veta.

  17. 29 Okt 2006 kl 13.17 - Karin (webbsida)

    Jag beklagar verkligen sorgen... Vet inte vad jag ska säga... Trodde faktiskt på fullaste allvar att han skulle klara det...

  18. 29 Okt 2006 kl 13.24 - Håkan, Marianne, Björn & Petter

    Men nej det här suger bottenlöst!
    Vad skulle nu det här vara bra för, fan också! Det här är inte sant, du skulle ju greja det här, det var vi övertygade om!

    Tack för allt kul vi haft genom åren, tack för allt du lärt mig, alla skittråkiga internskämt, alla fullständigt....tack för allt Patric, vi ses sedan och då jävlar ska vi köra formelbil så det ryker!

    Fan fan fan FAAAN!

  19. 29 Okt 2006 kl 13.27 - syster/moster/faster/svägerska Helene

    Min vän Sanna brukar alltid säga att "allt har en mening även om man inte ser den direkt" Det har jag köpt...... tills nu. Meningen är så svår att förstå just nu, å andra sidan förstår jag ingenting just nu. Allt jag vet är att jag saknar honom så det värker i hela kroppen. Jag är ledsen för hans skull, för min, för mina barn. För pappa och mina mammor och framförallt för Eva, Roffe & Selma

    Jag önskar att jag vore hos er alla just nu. Älskar er

  20. 29 Okt 2006 kl 13.34 - Kajsa W

    Kära Eva!
    Jag har som många andra tänkt oerhört mkt på dig, barnen och Patric den senaste tiden och hela tiden uppdaterat mig genom dina inlägg här på bloggen. Idag gick jag in som vilken annan dag som helst, men ville inte tro vad jag läste. Det vill inte gå in i mitt huvud och hjärta. Varför kan man inte säga eller göra ngt som gör allting bättre igen? Jag kan bara säga att jag sänder alla tankar, all energi och värme till dig och din familj.

    Jag beundrade alltid Patric för hans optimism och kraftfullhet. Jag lärde mig mkt av honom, både inom datorvärlden, livet och allt som hör till. Och som många andra så trodde jag verkligen att han om någon skulle klara detta galant. En sådan fin människa och god vän, med ett stort och varmt hjärta. Varför??!?!?! Det finns aldrig ett svar på en sådan fråga, ändå ställer man den om och om igen...
    Om det någonsin finns något jag kan göra eller bistå med så säg till är du snäll.
    Alla kramar!

  21. 29 Okt 2006 kl 13.54 - Erik Forsberg

    Tänker på er!

    Kram
    Erik Forsberg

  22. 29 Okt 2006 kl 14.45 - Fredrik

    Beklagar den stora sorgen. Jag hann inte lära känna Patric närmare, men hans positiva energi gjorde stort intryck - något jag alltid kommer att minnas.

    Fredrik, hd.se

  23. 29 Okt 2006 kl 16.13 - David (chmod007)

    Patric har gjort mycket för många människor och det här beskedet är förkrossande. Jag har, likt sippan, bara träffat honom några få gånger men macnytt har betytt mycket de senaste åren. Jag vet att hela MacNytt beklagar sorgen. Om det är något vi kan göra, tveka inte att fråga.

    Jag känner med Patrics familj, släkt och vänner och vet att Patric kommer finnas kvar i många medvetanden.

  24. 29 Okt 2006 kl 16.38 - Nina i Ängelholm.

    All frid och kärlek till er.

  25. 29 Okt 2006 kl 17.00 - stora syster Therese

    jag bara gråter,hjärtat värker så,vi skulle juh fira jul tillsammans,det va vad läkaren sa till oss,nu är han dålig och han kommer inte hem på en bra stund,men ni kan juh börja planera julen med han.va faan patric, du skulle juh fixa detta, du vinner alltid i vad du än gör och ville ha gjort,jag är så tom,kom tillbaka jag vill inte ha det så här.du hade inte tid med detta.Du skulle göra så mycket mera,vi alla skulle göra så mycket mera.älskar dig så mycket,igår,idag,för alltid i mitt hjärta patric.Although you're in heaven,you're here in my dreams.vi ses snart igen.stora syster therese.
    Eva,Roffe,selma älskar er alla,vet inte vad jag ska säga,för nästan första gången i mitt liv är jag mål lös.. Pappa Mamma ,mammor,pappor,älskar er så.
    ehh jag hittar inga ord som sagt var,tack alla här inne för alla fina ord. Therese med familj,åke,jimmy,kim,pontus,nikita. :(

  26. 29 Okt 2006 kl 17.15 - Michael Ljunggren

    Det gör så fruktansvärt ont. Det här fick ju inte hända.
    Patrik, min vän. Du finns i mitt hjärta och jag kommer alltid att älska och minnas dej.

  27. 29 Okt 2006 kl 17.24 - Henrik Wannheden (webbsida)

    Det är verkligen en stor sorg. En mycket omtyckt, klok och generös man har gått bort. Jag är oerhört lyckligt lottad som lärt känna honom.

    Eva, Roffe och Selma. Jag saknar ord.. :(

  28. 29 Okt 2006 kl 17.58 - John Winblad

    Tack för allt Paric! Jag har aldrig träffat någon som så villkorslöst ställde upp för andra människor. Du är saknad! Eva, Roffe och Selma ni finns i våra tankar.

    John & Therese, Wille & Wilhma

  29. 29 Okt 2006 kl 20.52 - farmor

    Hej alliihopa som har skrivit, jag blir så rörd och bara gråter. Tänk att han har så många vänner som bryr sej. Jag Vill tacka allla. Mitt hjärta gråter och kommer att göra det det länge till

  30. 29 Okt 2006 kl 21.17 - Smulan

    Det här är inte sant, hur kan det bara ta slut?
    Det tar inte bara slut så här! Inte för Patric! Inte min bror!
    FAAN!!!

  31. 30 Okt 2006 kl 02.49 - Vicki Schalin

    Det var tung och ledsam läsning, Evas öppenhjärtliga blogg, och den berörde mig djupt. Jag har bara kommit i kontakt med Patric via MacNytt och andra svenska Mac-grupper, men bland oss har Patric verkligen gjort ett starkt och gott avtryck, jag tror han kommer att bli djupt saknad av många svenska macanVÄNdare.

    Eva, trots att vi inte känner varandra så vill jag ändå skicka en varm virtuell kram till dig, Rolf och Selma! Det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg är halv sorg. Jag vet inte om det är sant, men jag vill ändå hoppas det, för många delar er sorg, det ska ni i alla fall veta.

  32. 15 Nov 2006 kl 11.10 - stockholmsfarmor

    Jag har köpt min biljett och står på perrongen.
    Ett underligt tåg...Det är sissta gången.
    Jag reser, men vet inte vart eller hur jag frågade om det finns retur.
    Då log han i luckan och stack ut sin näsa och sa, att det va enkel resa.
    Så ofantligt ENKEL. Så jag går in i min sovkupé.
    Tänk, något bagage har jag inte me`.
    Allt verkar så underligt- här är konduktören, men han bär ej uniform med knappar och snören.
    Han bär på en lie- jag vet, han är DÖDEN.
    Han som vet slutet på människors öden.
    Märkvärdigt att jag inte är rädd,
    jag ligger så stilla i min bädd.
    Han ler så vänligt, han klipper biljetten för sissta resan till himmelska rätten, han mumlar faderligt.
    "Det blir inte värre. Sov gott och lungt, jag skall väcka min herre"

    "Valdemar Dahlquist"

Lämna en kommentar

Kom ihåg mig
Bloggtoppen.se