Tragikomiskt
30 Okt 2006 kl 19.48 - Eva Malm - Sorg
Jag var hos Patric idag igen, denna gång med min kamera för att ta bilder på honom.
Bilder för att minnas honom som han såg ut när jag låg och grät vid hans kropp. Jag är inte helt säker på att jag kommer titta på de idag, imorgon eller ens någon gång men det har varit väldigt viktigt för mig att veta att jag ska kunna göra det om jag vill.
Så vad händer när jag kommer dit, och efter att ha pussat på honom, kramat och klappat tar fram kameran?
Jo, batteriet är slut.
Jag började faktiskt att skratta, det var helt rubbat.
Så jag la undan kameran och så pratade jag med Patric istället. Berättade att han hade fått massor med fina ord på vägen av både okända och kända människor.
Jag vet att han uppskattar det enormt!
Det var så konstigt när jag var där för att jag grät lite i början men sen var det mer som om jag var och hälsade på honom på Thiva bara. Han låg där och jag stod och höll hans hand genom täcket. Pratade lite med honom och pussade på hans panna. Smekte håret och hans armar.
Det känns lite underligt att det ändå kändes så "normalt", Han är ju faktiskt iskall, men det hindrade inte mig från att pussa på honom.
Kommentarer
30 Okt 2006 kl 21.59 - syster/moster/faster/svägerska Helene
Mitt i trgiken så låter det som en fin stund. Jag är övertygad om att han var där med dej.
2 Nov 2006 kl 23.00 - Eva (webbsida)
Jag tror att han kommer vara med oss under mycket lång tid framöver, även om jag av hela min själ önskar att han fick vara med i verkligheten istället.
Lämna en kommentar