Vad finns då kvar?
29 Okt 2006 kl 09.48 - Eva Malm - Sorg
Jo, två stycken fantastiska underbara barn som inte längre har någon pappa.
En Roffe som just nu genomgår en sån stor smärta och sorg att han bara kan ligga i sin säng och stirra rakt ut i väggen och gråta.
Han hade blivit skräckslagen när hans mamma väckte honom i morse och berättade att jag ringt. Om det är något jag verkligen verkligen hade velat bespara någon så var det att Roffe skulle slippa få beskedet att pappa är död.
Han är så liten, så skör bakom den där tuffa fasaden han hållit uppe under så lång tid.
Jag är så fruktansvärt glad att han var hos sin mamma i Stockholm, för att vara här och slitas upp i sängen in i bilen och sen sitta på sjukhuset och gråta mitt i natten är inget jag önskar honom.
Roffe var allt för Patric, och Patric hade kunnat slänga sig utför ett stup om det hade varit till hjälp för sin son. Han älskade honom av hela sitt hjärta och kommer alltid att göra!
Sen Selma.
Hon är så liten att hon inte förstår något av detta ännu.
När vi var på sjukan så ville hon "titta pappa" som vi har gjort nu ett antal gånger.
Det är så oerhört sorgligt att Patric inte kommer få följa hennes liv utan bara fick lära känna den Selma som var drygt två år.
Och fruktansvärt sorgligt att hon inte kommer få några egna minnen av honom utan bara kommer minnas det vi berättar för henne.
Hon kommer inte ha några minnesbilder av hur underbar hennes pappa var, vilken kärlek han hade i sitt hjärta och hur många som kände av den kärleken.
Det är sånt vi andra måste minnas och berätta för henne.
Kommentarer
29 Okt 2006 kl 10.23 - Christer (webbsida)
Strax innan jul (har jag för mig) för några år sen var Patric uppe på mitt kontor i Göteborg och hälsade på.
Innan han åkte fick han nåt riktigt pillimariskt i blicken när han berättade att han skulle åka hem nu och att han innan han kom upp till mig hade varit iväg och handlat en bilbana till Roffe.
Hans spjuveraktiga blick i det ögonblicket innehöll så mycket "nu jääääsikens ska vi ha kul!!" att man blev alldeles varm.
29 Okt 2006 kl 13.29 - syster/moster/faster/svägerska Helene
Vi ska hjälpas åt att minnas honom för oss och för barnen. Kram
29 Okt 2006 kl 13.52 - Kajsa W
Alla goda och varma minnen jag har av Patric delar jag mer än gärna med mig. De är och kommer alltid att förbli i mitt hjärta.
Han fick mig så ofta att skratta, jag tyckte verkligen om hans humor. Och hans värme spred sig alltid. En sådan go människa!
KRAM
29 Okt 2006 kl 21.03 - sandra
och Du Eva, du finns oxå kvar och dig ska vi oxå försöka ta hand om så gott det går!!
2 Nov 2006 kl 22.44 - Eva (webbsida)
Sandra: jag vet, även om jag har hållit mig undan hos mamma i Jönköping ett tag. Men ni kommer inte slippa mig i framtiden.
Kajsa: När allt det här har lagt sig och det inte gör så ont längre, kanske vi kan ha en Kommaihåg-Patric kväll?
Där vi gråter och skrattar tillsammans.
Helené: Ja, jag tror iofs inte att varken Roffe eller Selma kommer att undgå att få höra om Patric, då vi är så många som har så många minnen av honom. Det vet jag nu när jag är i en lugnare fas av sorgen.
Lämna en kommentar