Vaken?
24 Okt 2006 kl 14.06 - Eva Malm - Hur sjuk är du?
När jag kom till Patric idag berättade sköterskan att de hade tagit bort sömnmedlet för någon timme sen, och jag blev så glad. Tänkte direkt att han kommer kunna märka att jag är där.
Det gjorde han också, även om han inte kunde meddela sig så bra.
Han blinkade dubbelblinkningar som svar när jag frågade saker. Och vanliga enkelblinkningar när jag var tyst.
Helt fantastiskt, det var ju det här jag har längtat efter. Nu känns det som om det fortfarande finns hopp.
Han är kvar!
Självklart så fattar jag ju att läget inte ser annorlunda nu än igår, men att han bara skulle försvinna utan att jag fick säga att jag älskar honom och att både Selma och Roffe har varit där vore rent olidligt svårt.
När jag berättade att Selma hade varit där igår och pratat med honom, pussat hans hand och klappat på honom blinkade han jättemånga långa dubbelblinkningar.
Jag VET att han hörde det, och jag hoppas innerligt att det får honom att vilja kämpa lite till!
Kommentarer
24 Okt 2006 kl 14.49 - farfar/pappa/svärfar
underbart att läsa det. har inte vågat hoppas
24 Okt 2006 kl 14.55 - Eva (webbsida)
Visst är det skönt! Det är fantastiskt hur lite man kan bli så jävla glad för!!
24 Okt 2006 kl 18.21 - tess
ohhh det va så skönt att höra det där eva, tack, det får en att hoppas ännu mera om det vore möjligt,nu vet vi att han vet att han är med oss och kämpar... älskar er alla..
kramisar Tess
24 Okt 2006 kl 19.42 - Eva (webbsida)
Det är en fantastisk känsla att få kontakt även om den är ganska vag och ensidig. Han svarar ju så gott han kan med blinkningar och även om en del säkert tvivlar på att det är svarar han gör så är åtminstone jag säker.
Lämna en kommentar