Ankomsterna
12 Nov 2006 kl 20.41 - Eva Malm - Sorg, Livet efteråt, Dagens aktiviteter, Vänner
Du har inte Flash installerat.Det har ju droppat in folk här i omgångar, som mest var vi tjugoen personer här. Men det var tack och lov inte under nattetid. Då hade det nog blivit trångt, nu var det helt ok.
På torsdagen kom ju Roffe och Lena. De sov inne i Roffes rum. Eller rättare sagt, Lena sov där själv i torsdags för Roffe drog hem till en kompis och sov kvar där över natten. Han skulle vara hemma på fredag halv tio för att de skulle upp till skolan och säga hejdå.
På fredagen kom Helené och Göran vid halv elva-elva. Vi var iväg och handlade lite kläder på Väla och sen handlade vi mat till lördagens middag. De tänkte förbereda den redan på fredagen för att ingen vill stå och laga mat efter en begravning. Det blev kycklinggryta med grönsker i. Vi hade inte en aning om hur många som skulle komma med hem och äta, så vi vräkte på med kyckling.
Sen handlade vi dessutom köttbullar och makaroner för att äta på fredagskvällen när mormor och morfar kom
De dök upp lagom till middagen. 
Sen var det lugnt på anländanden på ett tag. Selma vaknade vid tiotiden, strax före Stefan och Kalle dök upp. De hade kört från Stockholm runt tre på eftermiddagen. Jag hann inte med att prata så mycket med de eftersom Selma satt i min famn och jag ville gå och lägga mig med henne rätt snart, innan hon blev för pigg.
Mormor och Roger sov inne i Selmas rum och de övriga inne i vardagsrummet. Jag tänkte ge ifrån mig mitt sovrum till mormor och morfar så de fick sova i säng bägge två, men jag hade ingen lust att dela gästsängen med Selma. Nu sov vi ju ändå som siamesiska tvillingar men ändå.
På morgonen vaknade jag fem efter helvetesnatten vi genomlidit, gick upp klockan sex och duschade. Selma vaknade strax efter det och mormor var också uppe. Vid halv sju var vi bägge duschade och började plocka fram frukosten. Sen satt vi alla och käkade frukost för att vara klara till nästa skara kom.
Åsa, Emil, Lina och Linus hade åkt från Uppsala under natten. Uffe och Hanna åkte samma tåg men de hoppade ju på i en annan stad.
De käkade också frukost, tillsammans med Roffe som hade pallrat sig upp ur sängen. Han var inte så imponerad av att behöva käka så tidigt.
En kort stund senare kom John och Håkan. De hade också åkt natttåget men Håkan hade tappat bort sina strumpor så de kom inte av tåget i tid. De fick åka till Malmö och vänta istället. Vilket så här i efterhand låter som en omöjlighet eftersom de kom tillbaka så jäkla snabbt.
Men de säger att de hamnade i Malmö så jag får tro på det.
Elin, Jonte och Anna kom också förbi innan vi gick till kyrkan för att de ville gå med i den samlade troppen.
Syrran och hennes hög duschade och gjorde sig iordning här, vardagsrumsgänget hade duschat på kvällen så de vattenkammade bara till håret lite. Allt för att underlätta för de av oss som skulle in i duschen. Det stryktes kläder och hängde skjortor lite här och där och själv stod jag i träningskläder fortfarande när klockan var tjugo i tio. Tio minuter senare var det dags för avgång till kyrkan. Men jag hann. Vi kom i god tid allihopa. Och då hade halva gänget stannat till vid en blomsteraffär på vägen.
Efter begravningen och minnesstunden så var det lite mindre folk. Alla var helt avslagna, det var väl all spänning i kyrkan som gjorde det plus att ingen sovit så bra under natten gissar jag.
Satt i köket och snackade med brorsan och mormor, det var fullt med folk och en del av de satt och åt. Jag blev bara så ledsen och trött att jag gick därifrån och in i sovrummet och grinade. Det tog ju ca två minuter innan det kom en mormor tassande. Och som vanligt med förmaningar om att jag inte fick gå iväg alldeles själv och sitta och gråta. Jag skulle åtminstone säga till henne så hon visste vad jag var. Lilla mamma.
Syrran och hennes familj gick först, de skulle äta innan de åkte med tåget hem igen. Vi tänkte äta lite senare så de käkade på stan.
Håkan och John kom ut i köket och satt och snackade lite, det var jäkligt kul att träffa de igen. Hundra år sen sist. Vi pratade ju massor om Patric förståss, den gemensamma nämnare för hela den här affären.
Lena gick och la sig och sov, Hon hade jätteont i huvudet.
Roffe satt och spelade på Patrics dator, de andra satt och hängde i vardagsrummet.
Håkan och John försvann sen, de hade samma tanke om mat syrran. Vi skildes åt med förhoppningar om att ses igen.
Håkan har ju anknytning hit till Helsingborg genom Marianne, så de brukar ju vara här nere ibland. Vi får se hur det blir med att ses, saker och ting förändrars ju med tiden. Annars finns ju alltid mail.
Brorsan och Hanna gick vid fyratiden tillsammans med morfar som ville röra på sig.
Så då var vi bara kärntruppen på tio pers kvar. Vi käkade runt fem och sen somnade Selma som en stock vid sextiden redan.
Jag kände redan tidigare på eftermiddagen att jag ville åka till minneslunden och tända lite värmeljus men då kändes det inte som ett bra tillfälle när alla var kvar. Men efter Selma somnat åkte jag och Helené dit. Det ösregnade! när vi klev ur bilen vid Pålsjö. Verkligen vräkte ner!
Vi stod där och tittade på ljusen en stund, kallt som fan var det. Det kändes skönt att vi åkte även om det var dåligt väder. Vi skojade om att det var Patric som inte ville ha några tårar och han skulle fortsätta hålla på med regn tills vi slutade gråta och blev glada istället.
Fram med vinet!!
Vi satt och drack vin och skrattade som fan under resten av kvällen. Det var en perfekt avslutning på en skitjobbig dag.
Roffe var hemma hela dagen och även på kvällen till vår förvåning, men jag tror att han tyckte att det var jättemysigt att hänga med oss andra och höra allt vi pratade om när det gällde Patric. Det var nog skönt för honom att känna att vi alla är förenade i vår kärlek till hans älskade pappa.
Sandra och Ato dök upp och anslöt till festligheterna.
Jag blev skitsugen på glass så jag och Lena gick ut för att handla men vi hittade inget på SevenEleven eller Pressbyrån så hon kom på idén att gå till McDonalds och köpa glass där. Så vi köpte elva stycken McFlurry i olika smaker. Sen bad Lena om ballonger också, så snubben stod och blåste upp elva ballonger till oss.
När vi stod där så sa vi att "det här skulle Patric gillat, precis hans typ av grej". Sen kom vi fram till att vi kan skylla på honom varje gång vi gör något galet, bara säga att det är ju Patric och så kommer alla förstå.
En av de roligaste händelserna under vindrickningen var när vi retade Helené för något hon sa, det är för krångligt och jobbigt att förklara men vi som var med kan bara säga:
"Fisksätrainsidenten" så förstår vi.
Mormor stod också för underhållning, hon satt i kökssoffan brevid Kalle hela kvällen och de kom väldigt väl överens. Hon kunde tex inte låta bli att slå honom med Selmas nalle. Eller reta honom lite för olika saker. Sen helt plötsligt sitter hon med huvudet lutat mot ena handen och tittar mot honom med ett litet hemlighetsfullt leende på läpparna. Troligtvis i helt andra tankar men det såg så jävla roligt ut, som om hon var fjorton år och han hennes stora kärlek. Vi skrattade så vi kiknade.
Jag gav upp och gick och la mig klockan tio, då hade jag suttit och gäspat som sjutton jättelänge.
Min känsla under kvällen var att Patric var med. När någon berättade något som han varit inblandad i så tänkte jag antingen att jag hörde hur han sa: "näää, det där är inte sant, jag protesterar." eller "jaa, precis så var det ju" Men mest skulle ha ha protesterat, speciellt om det var något Stefan berättade eftersom de alltid käftat emto varandra på ett kärleksfullt sätt.
Om begravningen hade en stämmning av djupaste sorg så var kvällen så ljus och glädjefylld man någonsin kunnat önska sig.
Tack till alla som gjorde den möjlig!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar