Annonsen

1 Nov 2006 kl 19.23 - Eva Malm - Sorg

Du har inte Flash installerat.Imorgon kommer dödsannonsen ut i HD.
Jobbigt som fan!

Men vad jag ville säga med det, var att i den står det att begravningsbyrån vill ha en anmälan av de som vill komma med på minnesstunden efteråt.
Det är fritt för vem som helst att vara med på själva gudstjänsten i kyrkan men för att kunna ha koll på antalet som ska fika efteråt vill de ha en anmälan innan.
Begravningen är 10.30 och minnesstunden är i Möllegrändens festvåning klockan 12.

För er som vill vara med men inte kommer att kunna läsa annonsen heter begravningsbyrån Mellqvist begravningsbyrå, telnumret finns på gula sidorna och de vill ha besked senast den nionde november.

Och jag vill verkligen betona:
Vill ni komma med, så gör det!
Känner ni inte mig? Men känner ni Patric?? Då får ni berätta om Patric för mig och hans familj, så lär vi känna varandra också!
Patric hade ett stort och varmt hjärta, jag vill att hans sista tillställning ska bli en fest. En fest fylld av tårar givetvis men även en jävla massa skratt och glädje!!

Kommentarer

  1. 1 Nov 2006 kl 22.43 - Christer

    Har tyvärr inte möjlighet att komma på begravningen men mina tankar kommer vara hos er på begravningsdagen.

  2. 2 Nov 2006 kl 00.37 - Petra Hall

    Jag skulle gärna vilja komma om jag kunde, men jag ska också vara med er i tankarna. Lyfta taket med glädjen av alla goda minnen och lätta sorgen när den blir för tung.

    Låter lite absurt det här, men jag läste nyss om en kvinna vars son blev överkörd för några veckor sedan. De hyllade hans liv istället för att sörja hans död. De lät honom vara klädd i sina favorikläder (han råkade ha ett favoritlag, så han fick bära deras matchkläder) och de spelade bara musik han gillade, inga tråkiga psalmer, för han hatade såna. Han ville göra andra glada, så hans mor valde att han också skulle få göra dem glada även i denna sorgens tid.

    Så jag är övertygad om at,t även om begravningen kommer att vara tung, kommer minnesstunden efteråt att vara en blandning av skratt och gråt, och kanske mest skratt, för sån var Patric.

  3. 2 Nov 2006 kl 01.24 - Torbjörn Hagel

    Kände inte Patric, men jag läste det mesta av det han skrivit. Kan inte på något sätt få ner mina känslor genom att skriva här, men jag tänker på dig och hans två barn. Jag hoppas Patric skall finna frid nu, och jag hoppas att även ni kommer att göra det, även om det kan ta tid.
    Kan inte göra annat än att ge en stor kram till er som stod han närmast och hoppas att ni kommer finna tröst i att han har det bättre nu.

  4. 2 Nov 2006 kl 02.12 - Maza (webbsida)

    Första besöket här. Gråter...
    Vad man än säger så känns det fjuttigt. Skickar dig och de dina en tanke.

  5. 2 Nov 2006 kl 02.58 - Anette

    Hejsan Eva!
    Min bror berättade för mig vad som hänt och gav mig länken till din blogg. Jag är så fruktansvärt ledsen över vad som hänt. Jag träffade Patric första gången när han var omkring 16 år. Alltid en glad och initiativrik person. Det enda jag minns som gjorde honom tyngd i sinnet var när hans barndomsvänner från Huddinge sjukhus dog i CF.
    Men trots detta och CF tror jag inte att jag träffat någon med så mycket livsglädje. Den räckte till honom och till en massa andra människor. Kramar till dig Eva

  6. 2 Nov 2006 kl 12.50 - Ehsan KHan

    Hej Eva,

    Jag beklagar och delar din sorg. Jag kom i kontakt med Patric runt 94/95. Vi träffades pga vårt gemensamma dator intresse. Han erbjöd mig ert hem när jag var uppe på kurs i stockholm vid ett tillfälle. Patric för har alltid varit en generös person, smart och med skrattet nära till hands. Jag kommer att sakna honom och kommer att minnas honom.
    Sköt om dig och dina nära.
    Kram
    Ehsan

  7. 2 Nov 2006 kl 15.37 - Gun

    Åh gumman!! Gråter när jag läser allt detta!! Ni är och var en underbar familj. Glad att jag var med på er vigsel och glad att jag fick se Patric nu i somras en stund.

    Hör av dig om du vill. Jag bor i Malmö i resväska..

    Tobbe hälsar och beklagar...

    Stora varma kramar.

    Tänker på dig!!

  8. 2 Nov 2006 kl 16.13 - Susann (webbsida)

    Länkade mig in här och jag kan bara säga jag beklagar sorgen.
    Mina tårar rinner nedför mina kinder .
    Tänker på er och skickar massor av kramar tiller .
    Från Susann Jonnys ängla mamma

  9. 4 Nov 2006 kl 22.59 - Johan Sölve

    För oss utsocknes kan man ladda ner hela tidningen på http://hd.se/dagenstidning/, annonsen finns på sidan 60 i pdf-tidningen för den 2 nov.

    Jag ska verkligen försöka komma.
    /Johan

  10. 6 Nov 2006 kl 18.19 - Johan Rönn

    Hej Eva.
    Ja, som du vet fick jag mina onda aningar när jag inte fick något mejlsvar av Patric. De besked jag sedan fick vartefter kändes overkliga.
    Skyddade mig med att tänka att det naturligtvis skulle sluta väl. Fick det definitiva beskedet av Elsie förra veckan.

    Det känns grymt och meningslöst. Kan bara försöka tänka mig den förtvivlan som drabbat er alla i familjen. Men samtidigt, död och olyckor finns alltid runt om oss. Andra drabbas varje sekund av sorg och lidande, naturligtvis kommer det också nära en själv och andra som finns nära, kanske någon gång eller flera.
    Men tragiskt, förtvivlat, meningslöst och sorgligt känns det även för mig.

    Fick den här länken av Jacob.
    Har funderat en stund och kommit dit att jag gärna ville skicka er en hälsning.

    Vi har ju träffats du och jag, några gånger under åren, men framförallt är det väl Patric och jag som haft våra batljer. Ett större antal bilaffärer blev det under åren.

    Patric var fiffig och envis i förhandling. I regel blev det väl så att det var jag som fick betala för att sälja bilen. Men hur det än var så gjorde det ingenting. Patric var till sin personlighet alltid varm och glad. Det finns alltid en sorts distans till kunden i affärer, men med Patric var det väl så att han trängde igenom den barriären. Kund förvisso, men ändå i någon större mån också en vän, som man blev glad av att ha med att göra.

    Jag är själv gammalt astma barn, och jag frågade många gånger hur han kunde palla att hålla skenet uppe, fast man märkte hur dåligt mådde. Han viftade alltid bara bort sådana frågor. Jag förstod aldrig att det skulle kunna sluta på det här sättet, men det gjorde nog han.

    Vill bara avslutningsvis sända en hälsning till dig och alla i er familj, från mig och dom här på firman som lärde känna Patric.
    Vi sänder en tanke i den svåra stunden. Håll ihop och håll ut.

    Mvh
    Johan Rönn

Lämna en kommentar

Kom ihåg mig
Bloggtoppen.se