De små sakerna
29 Nov 2006 kl 22.08 - Eva Malm - Livet efteråt
Det är de små sakerna som gör att jag hela tiden blir påmind om att jag har förlorat Patric.
När jag raderar inspelningar från EyeTV när jag sett de. Utan att behöva spara de för att han ville se dem.
När jag äter mat, sån mat som han gillade.
När jag är inne i sovrummet och ser hans skjortor som ligger ostrykta på stolen.
Varje gång jag duschar och sträcker mig efter min handduk. Jag använder en av Patrics röda handdukar och jag blir lika förvånad varje gång, jag kan ju inte ta den! Det är ju Patrics, var är min?
Varje gång jag tittar på ett tv-program som han gillade. Och jag vill diskutera det som händer i programmet.
Små små saker som blir så betydelsefulla, de är så laddade med Patric.
När kommer jag att fatta, verkligen fatta och acceptera att han inte kommer hem?
Mitt huvud är helt på det klara med att han är död. Men hjärtat, kroppen och själen, när hajjar de?
Kommentarer
30 Nov 2006 kl 17.32 - Malin
Hejsan! Jag känner inte dig alls, men följer dig i bloggen - tycker det är så otroligt orättvist och förfärligt det som hänt - för Er kvarvarande och för Patric som givetvis också velat vara här. Tänkte på en sak du skrev i ett tidigare inlägg, att du vill vara bekymmerslösa Eva som inte behöver vara stark osv. Och att folk berömmer dig för att du är stark. Den känslan är ju så obeskrivlig. VAD har du för val. Givetvis säger folk detta i all välmening. Men kan så väl förstå känslan att du vill fan inte vara stark - men vad ska du göra då? Du har ju faktiskt inget val alls - att fortsätta leva är ju det val du har. Och jag hoppas - verkligen hoppas att du kommer finna mening nog med att fortsätta ditt liv så att det inte bara går förbi dig utan att du orkar leva ett bra härligt och meningsfullt liv! Hoppas Selmasötisen mår bra också
Lämna en kommentar