Dilemma
26 Nov 2006 kl 22.25 - Eva Malm - Sorg
Jag känner att detta att jag skriver här hjälper mig väldigt mycket att komma igenom det här.
När jag skriver så skriver jag ur hjärtat, så som det känns just då.
Då kan det lindra för en stund, och jag kan tänka på något annat ett tag.
Men sen när jag läser det jag skrivit så blir jag lika ledsen igen. Såret rivs upp lika brutalt varje gång. Det sår jag försöker laga med små stygn hela tiden.
Det är som om jag slängs tillbaka i det svarta hålet jag just då har lyckats klättra upp ur för en stund.
Föregående inlägg grät jag hela tiden när jag skrev, fick gå och hämta nytt papper hela tiden för jag satt och snöt mig så många gånger.
Jag började skriva inne hos Selma när hon skulle sova, så där fick jag sitta med hela näsan full och tårarna rinnande. Allt för att hon inte skulle bli orolig innan hon somnade.
Sen pysslade jag med lite annat på datorn, gick bland annat igenom mailboxen och rensade ut lite mail och skickade svar till människor som visat sitt stöd genom den här sorgen.
Men när jag gick tillbaka till bloggen så kom tårarna direkt när jag bilden på Patric.
Jag är så jävla ledsen och det känns verkligen som om jag har ett hål i mitt hjärta.
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar