DiLeva
5 Nov 2006 kl 19.19 - Eva Malm - Livet efteråt, Sorg
Vi var på Väla idag och köpte DiLevas senaste skiva. Jag ska spela "ingen kan köpa livet" på begravningen.
När vi satt i bilen sätter jag på skivan, när vi kommit till refrängen så gråter jag redan.
Selma är jättetrött så hon somnar snabbt och jag, jag sitter och gråter och sjunger med i låten.
Jag gråter för det vi inte kommer att få, för det vi har haft och det jag älskade så mycket med Patric.
Bestämmer mig för att åka till minneslunden vid Pålsjö där Patrics aska ska sättas, men jag kör lite fel och har massa bilar bakom mig så jag fortsätter ner till havet istället. Där sitter jag på en parkeringsplats och gråter och lyssnar på de fina texterna.
Tar upp mobilen för att titta på de bilder jag tagit på Patric när jag tog farväl i Lund. Mormor har ringt och jag ringer upp henne. Gråter och gråter. Hon försöker trösta mig fast hon inte kan.
Hon pratar om allt möjligt och när jag lugnat ner mig berättar hon att brorsan och Hanna ska komma ner till begravningen och då börjar jag gråta igen. Jag blev så rörd och glad över att han ska komma!
Vi träffas inte alls ofta men han kommer när det gäller något viktigt. Min brorsa. Han kom på bröllopet och han kommer på begravningen. Brorsan har alltid sagt att han gillat Patric skarpt och det gör mig så rörd att han kommer trots avstånd och pengabrist. Tack!
Selma vaknar när jag sitter och pratar med mormor så jag lugnar ner mig lite och bestämmer mig för att ta en tur till upp till minneslunden och försöker hitta den, den här gången.
Vi gick dit, men det var ju så många människor där och Selma ville busa med en annan liten kille så vi blir inte där så länge.
Sen åker vi hem till farmor och farfar som bjudit oss på middag.
Gråter lite där också. När vi pratar om vilka som kommer på begravningen så tänker jag på Patric och vilka han skulle önskat vara där. Fan vad sorgligt detta är! Ingen ska behöva gå på någon jävla begravning!!
Vi pratade även om hur framtiden ska bli. Var vi ska bo, hur vi ska bo. Jobb och så.
Imorgon kommer prästen hem och då ska de vara med.
Mina bästa svärföräldrar! Gud, vad jag är glad att de är här!!
Kommentarer
5 Nov 2006 kl 20.11 - Cecilia på Svalan
Hej Eva... Jag har läst din blogg och jag gråter med dig. Livet är inte rättvist.
Dina svärföräldrar är toppen, jag vet hur mycket de har ställt upp och vilket enormt stöd de är.
Ta en dag i sänder, jag tänker på er. Massor med kramar // Cecilia på Svalan.
6 Nov 2006 kl 11.19 - Helene
Hej Gumman
Vill bara säga att jag lämnat massor av komentarer men dom kommer inte in. Men alla går de ut på att vi tänker på dej och ungarna. Men även att vi skickar dej vår kärlek.
hoppas de kommer in nu från jobbet då......
Lämna en kommentar