Förnekelse
1 Nov 2006 kl 11.46 - Eva Malm - Evas pladder, Familjen/Släkten/Barnen, Sorg
Jag tror att jag är i någon slags förnekelsefas just nu.
Är ju hos mamma, syrran och hennes tre barn är där, så vi samsas åtta stycken deras tvåa just nu.
Det är trångt, rörigt och hjärtligt.
Vi har pratat om det som har hänt, såklart men inte grottat in oss i det. Det är ju skönt att slippa sitta och gråta hela tiden, men samtidigt så känns det så konstigt att jag är här och skrattar och har skoj när Patric ligger på bårhuset.
Det känns så konstigt! Så skumt och annorlunda att jag kommer vara helt ensam när jag kommer hem igen.
Kommentarer
1 Nov 2006 kl 12.19 - anna nilsson
Straffa dig inte för det! Det är naturligt och du skulle inte överleva själv om du dygnet runt bara vältrade dig i sorg. Och du behövs - inte minst för barnens skull! Att du orkar skratta betyde inte att du inte saknar patric. När nim moster dog var jag helt förstörd... älskade henne så himla mycket. Men jag var också glad när jag träffade min familj och vi pratade om annat för att helt plötsligt komma på mig själv "borde jag inte vara ledsen nu?" Dessutom har du liv i kubik runt dig hela tiden: Selma. Små barn fullständigt sprudlar positiv energi och självklart ska du glädjas i det! Så reaktionen är helt naturlig... Kram
Lämna en kommentar