Foton
13 Nov 2006 kl 07.56 - Eva Malm - Familjen/Släkten/Barnen, Hur sjuk är du?
Du har inte Flash installerat.Jag ångrar så att jag inte tog mer foton på Patric, jag vill ha något jag kan titta på.
Sista åren är det ju gigantiskt många foton tagna men nittionio procent är ju på Selma. Jag vill ha kort på honom.
De sista korten är tagna fem dagar innan han dog, men då ligger han nedsövd i respirator. De korten kommer ingen att få se, förutom Roffe och Selma när de eventuellt vill någon gång.
Innan dess var det foton från artonde september. När jag ser de och ett från början av september så kommer jag inte riktigt ihåg att han såg ut så.
För mig som levde mitt uppe i det hela så blev han mager och så men han var ju fortfarande Patric bakom allt. För de som träffade honom mer sällan var det nog mer av en chock när de fick se honom i sjuksängen med syrgasslangen och dropp och allt sånt. Speciellt om de sett honom med vanliga kläder hemma eller på jobb, det var ju en period när han dolde sin viktminskning med kläderna, men behövde köpa nya för rumpan försvann i byxan.
Jag vet att mormor blev helt chockad över att hans revben stack ut, han såg ut som en koncentrationsfånge.
När vi var mitt uppe i det hela så var det så jävla jobbigt och jag visste ju visserligen att det han rasade i vikt och allmän kondition osv. Eftersom han inte kunde andas så blev ju hela kroppshållningen annorlunda det vet jag ju. Och om man rasar i vikt har man inget kött över någonstans på kroppen, men jävlar i min låda vad han var förändrad, jag ser det ännu mer nu.
Dessutom vet jag inte om jag läser in saker nu när jag vet hur utgången blev, men jag tycker att han ser ledsen ut bakom leendet.
Min lilla Patric.
Så var han inte, han var ju en kort rund-i-ansiktet prick med ett glatt leende till alla och envar.
Kommentarer
28 Jul 2007 kl 17.36 - rudolf blomerus
hej,jag vet inte riktigt vad jag ska säga men det kom som en slag underbältet när jag fick höra att han har lämnat oss,jag lärde känna patric när vi va inne på huddinge sjukhus och hade våra behandlingar eftersom jag har åxo cystisk fibros (cf) det är ca 20-25 år sen jag träffade han första gången. vi hade en gemensam kompis som hette thomas gustfsson han hade samma skit som vi alltså cf men han lämnade oss för flera år bakåt.patric o thomas kommer jag väldigt bra ihåg eftersom det fanns en kille som hette cristoffer han hade oxå cf som inte gillade mig för att jag är finsk zigenare han sa fula ord till mig o kallade mig för mycket dumma ord han va mycket rasistisk,då kom ofta patric o thomas o höll på min sida och la mig bakom deras rygg att han inte skulle eventuelt slå mig eller göra nåt dumt.jag mötte patric i koridoren på huddinge sjukhus för några år sen, han kände inte igen mig när han hade gåt förbi mig så vände jag mig o SKREK patric så stannde han o kolla på mig lite förvånad o sa vem e du då sa jag att kommer inte du ihåg mig men sen kände han igen mig efter ett litet tag,han gav sitt mac visit kort o sa att vi borde hålla lite mera kontakt o jag höll med han,men jag blev lite dålig vid ett tillfälle o sen så tiden bara gick o jag blev bättre men jag ångrar djupt att jag inte hade nån kontakt med han efteråt,men han finns i mina tankar o mitt hjärta han va en fin människa redan från ungdommen. jag önskar allt gott till dig o era barn.gud välsigna er alla mvh rudolf blomerus från haparanda ;)
Lämna en kommentar