Kamp
29 Nov 2006 kl 20.06 - Eva Malm - Sorg
Sofi och jag pratade idag om hur svårt det är att tänka sig att Patric är död.
Han är så levande i våra minnen fortfarande.
Det är helt otroligt att han lyckades sätta så djupa spår i en människa som inte kände honom så länge, för så många månader var inte Sofi här genom hemvården.
Men han gjorde intryck. Och jag är väldigt glad att hon kom in i våra liv.
Men nog om det nu, jag tjatar lite väl mycket om henne idag känns det som. 
Vad vi bland annat pratade om var att Patric hade sån fighting spirit. Han kämpade in i det sista, och jag tror att nog hade varit svårare för honom att leva så länge om han bara hade gett upp.
Då hade han ju bara väntat in döden, och det klarar man inte av för länge tror jag.
Men det är samtidigt det som är så hårt att veta, att han kämpade så hårt och var så sjuk. Och sen dog han ändå. Även om de nya lungorna kom, så hjälpte de inte honom.
Men som jag försöker övertala mig själv för att vara lite optimistisk i allt det svarta.
Han fick ändock en chans.
Han hade nog uppskattat det, även om det gick åt skogen så fick han en chans att överleva.
Utan nya lungorna hade han ju dött ändå, och då hade ju kampen varit ännu mer meningslös. Att kämpa så länge och bli så svag och sen dör man utan att ha fått en chans.
Det är jävligt tråkigt att just han skulle vara den där procenten i statistiken som läkarna inte klarade av.
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar