Nya blommor
13 Nov 2006 kl 10.00 - Eva Malm - Sorg, Vänner
Jag var vid kransgården idag igen.
Satt där och grät när jag upptäckte att det låg en bukett där jag inte såg igår, började gråta ännu mer när jag såg vem den kom ifrån.
Flyttade mig lite för att rätta till ett band som hade blåst konstigt när jag upptäckte att personalen på Svalan hade lagt dit en krans som det stod "Sov gott" på.
Vad hände då? Jo, jag grät ännu mer förståss!
Sen tror jag faktiskt att det fanns en krans till som jag hade missat igår eller också var den också ditsatt i efterhand.
Helt fantastiskt!
Uppdaterat.
Jag har nog fel. Buketten låg i kyrkan, kransarna var säkert också där, det var bara vi som hade missat de. Men det var fantastiskt ändå. 
Kommentarer
13 Nov 2006 kl 12.12 - farmor o farfar
ja, det är underbart. Det är många som tänker på er.
13 Nov 2006 kl 12.15 - En bloggläsare
Har läst din blogg ett tag nu och du är verkligen en så stark och modig kvinna som vågar beskriva dina känslor i bloggen så som du gör, oerhört starkt gjort. Beklagar sorgen och hoppas verkligen att din blogg får fler människor att inse att donation borde vara självklart! Själv har jag stått med i donationsregistret sedan jag var 16, ett självklart val för mig.
Tänker på er.
13 Nov 2006 kl 14.21 - Stefanie (webbsida)
Jag hittade er blogg av en slump. Nu har jag suttit och läst, tänkt, fällt några tårar... Det är så fint av dig Eva att dela med dig av allt. Påminna andra om hur tacksam man ska vara, man glömmer det så lätt. Jag hoppas att det hjälper dig att skriva, så som det alltid har hjälpt mig. Tack...
13 Nov 2006 kl 14.29 - Shari
Hejsan Eva.
Så mycket jag känner för er... och orden kan inte blir tillräcklig många.
Sitter här med en kopp kaffe under arbetslunchen och tar tillfälle att tittar in och 'hör' hur Du/ni har det. Upplever att jag måste bara skriver ett par rader för att Du skall veta att jag är här. Jag känner mig oerhörd hedrad att Du ville släppa in mig till bloggen och låter mig vara med i och delar Ditt/ert liv på detta sätt.
När jag var i kyrkan med er i lördags fylldes jag ömsom av sorg, ömsom av beundran för Dig och Din familj. Vilken oerhörd upplevelse ni nu delar och vilka oerhörda upplevelser ni har fått dela! Min bild av er har alltid varit en fylld av glädje och skratt utan att ge avkall på de djupaste kärleksbanden. Detta har jag också fått vara med om i lördags och för det är jag evig tacksam. Bilderna av Selma, Roffe och Dig och den för dagen farväl av Patric lämnar mig aldrig.
Och nu ser jag fram emot att får ses igen snart. Så kan vi kanske har en brainstorming om hur vi gör med våra hårtokiga barn (förutom Nanny Akuten)! Kände helt igen nattens kamp om lockarna.
Sköt om er.
Kram, Shari
13 Nov 2006 kl 20.19 - Eva (webbsida)
En brainstorming känns som en strålande idé tycker jag! Att göra som farfar och klippa av sig allt hår verkar ju vara lite väl drastiskt. Då drar hon dessutom i örat istället.
Lämna en kommentar