Prat, prat, prat
10 Nov 2006 kl 19.31 - Eva Malm - Vänner, Evas pladder
Jag har nog aldrig pratat så mycket i hela mitt liv som jag gjort under dessa dagar sen Patric dog. Alla vill prata!
Och jag, ja jag pratar ju på. Blablabla.
Emellanåt så gråter jag lite.
Sen pratar jag igen.
Jag är så trött på att höra min egen röst ibland. Dessutom är jag rädd att jag har svårt att lyssna på andra utan bara kväver alla med mitt eget prat.
Det finns ju vissa människor som det är lättare att prata med än andra, Helené tex hon och jag har haft många pratstunder den senaste tiden och idag i bilen när vi åkte och hämtade Selma tror jag att jag snackade öronen av henne. Hon fick inte säga så mycket själv men hey! sånt är livet.
Livet är bra konstigt egentligen. När allt är som vanligt så går man bara på i gamla hjulspår med samma gamla ansikten i sin bekantskapskrets. När det händer något sorgligt eller för all del ovanligt, så sker det saker med oss. Jag har fått kontakt med människor jag inte hade en blekaste aning om att de fanns, och jag känner mig nära personer som jag egentligen inte känner.
jag tänker främst på några personer som verkligen har stått ut från alla andra. Genom att visa sitt stöd och en oerhörd värme känner jag inte riktigt så ensam som jag ibland tror att jag är.
Utan att peka ut några speciella så hoppas och tror jag att de vet att de betyder mycket för mig just nu. I en senare del i mitt kanske de bara finns där som en minnesbild men just nu är det oerhört betydelsefullt att de har hjälpt mig så mycket bara genom att skicka uppmuntrande mail, tagit sig tid att prata i telefon när det är mörkt och tyst här hemma eller bara kramat om mig när vi träffats.
Tack!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar