Så orättvist!
5 Nov 2006 kl 08.45 - Eva Malm - Sorg, Livet efteråt
Du har inte Flash installerat.Det är så jävla orättvist att en man som älskar sina barn och mer än allt annat vill följa de genom livet rycks bort!
Och det är så jävla orättvist att två barn som älskar sin pappa och tycker att han är det bästa som finns inte har någon pappa längre!?
Varför då?
Vad fan är syftet med det??
Varför är Selma tvungen att sitta och krama ett inramat på foto på sin pappa vid frukostbordet? Hon ville berätta för honom att nallen Göran hade stängd mun och inte kunde äta macka. Hon ropade pappa flera gånger och när jag sa att pappa inte kommer hem mer utan han är i himlen, så letade hon efter hans bild på väggen.
"DÄR!" ropar honom och vill ha hans bild. Hon får den och tittar på honom och säger: "Min! pappa", håller fotot mot Göran och visar Görans mun för pappa.
Sen tar hon fotot och säger: "Krama pappa" och håller fotot i famnen.
Ett jävla sketet foto!
Varför får inte HON krama sin pappa, när han är bäst på att krama de varmaste kramar man kan tänka sig??
Hur ska hon klara sig utan att ha fått så många kramar som hon behöver av sin pappa??
Det är inte rättvist!!
Kommentarer
5 Nov 2006 kl 20.42 - Evy (webbsida)
Jag har läst delar av din blogg och jag kan till viss del säga att jag vet vad sorg innebär. Jag miste min pappa när jag var 18 år och min mamma dog i cancer nu i sommras. Jag har inga syskon. Tack o lov så har jag en man. Men där har det också varit lite upp o ner, jag längtar efter barn o han vill väl vänta. Kan ju säga att jag är 30 år. Vissa dagar går man i ett vakum - kan inte fatta att jag egentligen inte har någon släkt alls kvar i livet - nästintill. Ja livet är orättvist - jag vet. Bamsekram till dig min vän. Mvh Evy
6 Nov 2006 kl 15.49 - therese
jaha en ny tung dag med tårar,det kommer i vågor och när man minst vill att de kommer,läser allt du skrivit och lättar på tårarna igen för att förhoppnings vis slippa dom mitt i middagen och förstöra mat stämmningen för barnen igen..tänker på er alla,och väntar på att vakna upp och märka att allt detta bara är en mardrömm som inte fick hända,som inte skulle hända,men tyvär så är det ingen mardrömm, bara ett jävla skit liv just nu......vet inte vad jag ska skriva,men ilska,tårar,frustation bara blandas ihop till en äcklig soppa.jag önskar jag kunde göra så att patric va där med dig eva och bara höll om dig och talade om för dig,vilken stark och fantastisk människa,mamma,fru,vän,du är,för det är du..kramar i millioner till dig,selma,roffe,pappa,eva,alla mina syskon mamma,leffe,alla våra familjer,ja kramar till alla som behöver en nu... Tess
Lämna en kommentar