Sista gången
26 Nov 2006 kl 20.11 - Eva Malm - Sorg
Du har inte Flash installerat.Jag saknar Patrics händer på mina kinder, hans rygg mot min mage och hans fötter som ligger mot mina på nätterna. Hans leende som lyser upp honom innifrån och hans busiga personlighet.
Jag saknar hans speciella åsikter om hur man äter viss mat, hans matlagning. Jag saknar till och med lapskojs, som jag avskyr. Om jag hade vetat att just den oxfilé som Patric stekte under stor möda när han var skitdålig och knappt orkade äta upp efteråt var den sista festmåltid vi åt tillsammans hade jag njutit så mycket mera.
Mina händer saknar att smeka hans rygg när vi tittar på tv. Nu vet de inte vad de ska göra längre.
Han ville att jag skulle smeka hans rygg jämt, men jag orkade inte alltid så jag lät bli. Jag hade smekt sönder den om jag vetat att jag inte kunde göra det alls numera.
Mitt skratt kommer inte upp till de höjder han fick det till. Jag saknar att skratta åt hans galenskaper. Nu kommer jag inte få skratta åt hans tokigheter mer, det känns som om det inte kommer bli så jävla kul resten av mitt liv.
Tänk om jag bara hade vetat.
Om jag visste att just den gången när jag sa "jag älskar dig" vore den sista gången jag fick säga det.
Då hade jag sagt det med så mycket kärlek att Patric hade blivit uppfylld av det och inte försvunnit ifrån oss!
Om jag vetat att jag aldrig någonsin skulle få krama eller pussa honom igen, hade jag hållt fast i honom och aldrig släppt taget den sista gången.
Hade jag vetat att han skulle försvinna från oss hade jag varit en bättre människa, jag hade varit den bästa som kan finnas. För det går ju inte att försvinna från en person som är så bra det någonsin går att bli?!
Kommentarer
26 Nov 2006 kl 20.56 - farmor o farfar
Ledsen förstår jag. MEN DU VAR DEN BÄSTA MÄNNISKAN FÖR HONOM, han och vi vet det. kram
26 Nov 2006 kl 21.55 - EvaP (webbsida)
Nu gråter jag med dig.
Jag tror att ingen man gifter sig med en kvinna som han inte är övertygd om är den bästa för honom. Alltså: Du var den bästa för honom.
Om du någon gång orkar skriva om hur du och Patric möttes, det skulle jag läsa utan att gråta. Tror jag.
27 Nov 2006 kl 11.48 - Helene
Jag VET att du och barnen var de bästa för honom. Ingen var så rätt som du. Å nu sitter jag här på jobbet o tjuter igen ..... Ska nog sluta gå in här på arbetstid.
27 Nov 2006 kl 16.45 - Kajsa W
Eva, så underbart fint du skriver. Ville bara säga detta. Kram
27 Nov 2006 kl 17.20 - stockholmsfarmor
Patric var alltid så glad o lycklig när han pratade om dej,så att du var den rätte o bäste gick inte att ta fel på. Patric satte dej på en hög pedistal, så va stolt och upp med näsan de har du all anledning att göra.Allt gott o roliga saker du säger, skriver om Patric talar ju bara för att ni var så rätt för varandra..."lika knasiga båda två"... :
Bättre går ju inte att vara. Kram
27 Nov 2006 kl 23.37 - Tette Merio (webbsida)
Hittade hit via en länk hos EvaP och trots att jag inte alls känner någon av er i din familj så berörs jag djupt av det jag läser.
Har suttit här och läst i flera timmar nu faktiskt och vill därför säga tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor - allt det svåra, tunga och ofattbara du upplever.
Varma tankar till dig och alla er andra som sörjer Patric!/Tette.
28 Nov 2006 kl 13.02 - Firekick (webbsida)
Vad underbart vackert! Jag är rätt säker på att Patric visste allt det där men jag förstår att du grämer dig så här i efterhand till ingen nytta. *kramar*
Lämna en kommentar