Vad betydde han för dig?
7 Nov 2006 kl 08.31 - Eva Malm - Minnenas kavalkad
Prästen var här idag och vi gick igenom begravningsceremonin.
Pratade om Patric och hur han var som person.
Hon frågade något ungefär istil med vad han betydde för mig.
För mig står han för Kärlek. Jag kände mig alltid så älskad i hans närhet. Även om jag kände mig dum, ful eller misslyckad så fick han mig att känna mig som en älskad dumbom. Som egentligen visste att det bara var en dålig dag jag hade. 
Vårat gemensamma liv var verkligen inte bara en dans på rosor. Åh nej.
Men vi skrattade ofantligt mycket och åt det mesta.
Vi gick igenom så mycket tillsammans att vi blev så hårt sammansvetsade, nu känns det som om det saknas en bit av mig.
När vi träffades var jag en ansvarslös singel som levde ett helt annorlunda liv än det jag sedan levde med honom.
Jag hade stora problem att anpassa mig till att bli en del i ett par, det blev en del konflikter melllan oss. Ingenting allvarligt dock, jag var bara inte van vid att behöva tänka på en annan person förutom mig själv.
Nu är jag så van vid att tänka på andra personer så jag vet inte riktigt hur jag ska göra när jag måste tänka på mig själv.
När vi varit tillsammans ett tag så ville vi ha barn tillsammans. Eftersom vi visste att det inte skulle gå på normalt sätt så var provrör ett alternativ. Naiv som jag alltid verkar vara trodde jag ju att det var en lätt match.
Några försök senare och jävligt mycket tårar upptäckte jag att vi inte riktigt verkade ha oddsen på vår sida.
Men det roliga som jag skulle komma till var att jag tror att det är sällan som det varit så uppsluppen stämmning i väntsalen på IVF-kliniken som när vi var där och satt och väntade på att de skulle plocka ägg, sätta tillbaka embryos osv.
De andra par vi stötte på var väldigt tillknäppta och tagna av stundens allvar medan vi skojade och stimmade som vanligt.
Inte ens när läkarna skulle ta ut spermier ut Patrics nedre regioner med spruta utifrån UTAN bedövning tappade han sitt goda humör.
Läkarna tyckte nog att vi var lite knasiga.
Men såna är vi!
Vi tycker att det mesta går att lösa, det kan vara lite strul på vägen men i slutändan så blir det bra eller till och med bättre än vi trott från början.
Om man som vi går igenom svårigheter tror jag att man antingen blir starkare av de tillsammans eller också så splittar man på sig och går var och en för sig.
Vi blev starkare, och jag trodde faktiskt att vi skulle klara av denna svårighet också även om den var värre än alla andra tillsammans!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar