Var är ni?
29 Nov 2006 kl 22.54 - Eva Malm - Livet efteråt
Jag har sökt runt på nätet ett tag nu, för att leta upp...jag vet inte, människor som sörjer kanske?
Vi lever ju i en sån internetälskande tidsålder, var och varannan människa har ju startat en blogg eller har hemsida.
Jag har hittat massor med sidor om familjer som mist sitt barn till sjukdom och olycka. Men det är inte det jag letar efter, var är alla ni som har förlorat er älskade partner i unga år?
Hur gör ni?
Jag skriver för att bearbeta min sorg lite, men hur gör alla andra?
Egentligen så vet jag inte vad jag letar efter, men kanske en likasinnad person som har upplevt det jag har upplevt?
Jag har inte en aning.
Men de lilla jag har hittat har jag skummat igenom och sen förkastat, det var inte det jag sökte. Men jag vet inte vad det är jag söker!
Då är det ju inte lätt direkt.
Samma sak med böcker. Jag hittar flera böcker om barns sorg, det är iofs väldigt intressant att läsa om och sätta in i sammanhang med Selma.
Bland annat lånade jag en bok idag, som var skriven av en norsk präst. Om jag bortsåg från det lilla som handlade om en stark gudstro så var den väldigt bra.
Den fick mig att känna mig stark i mitt beslut att låta Selma vara delaktig i Patrics (sjukdom och) död. Enligt prästen och hans erfarenheter så kan även väldigt små barn utan ett egentligt språk sätta ord på det som hänt några eller något år senare när de kan behärska språket. Så även om de inte kan tala så har de uppfattat det som har hänt.
Så att hon var med i visningsrummet och klappade på Patric när han var död, kan ju i slutändan betyda att hon lättare kan bearbeta faktumet att hennes pappa är borta. Och även att hon var med på begravningen.
Just döden är ju för abstrakt för henne att förstå på många år men det är viktigt att hon är delaktig.
Han menade på att det är fel att utestänga barn från svåra händelser, det kan ge spår i barnet långt långt upp i vuxen ålder. Vad som är viktigt är att vara där för barnet när de vill prata men utan att tränga sig på.
Och inte att prata bort barn när de vill prata om den döda utan att bekräfta barnet och att de har haft en pappa/mamma eller annan närstående.
Jag väntar fortfarande på minnesboken, där jag ska fylla på massor med fina saker om Selmas älskade pappa.
Kommentarer
30 Nov 2006 kl 10.33 - Helene
Hej Eva, hittade din blogg för några dagar sedan via en länk i en annan blogg, har läst och imponerats av din kraft att kunna skriva, du skriver oerhört bra!
Lite länkförslag, kolla och se om det är ngt för dig:
http://blogs.su.se/salo7153/
http://www.vimil.se/ (har du nog redan hittat till iofs)
http://www.lofwenberg.se/dagboken.html
Boktips:
Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion (eng. The year of magical thinking)
Många hälsningar
från Helene
30 Nov 2006 kl 12.35 - Nadja (webbsida)
Läste precis din blogg och kom att tänka på en tjej jag läste om för ett tag sen, 29 år och änka med 4 barn.
http://blogg.passagen.se/pernillalarsson
30 Nov 2006 kl 14.31 - Shari
Hejsan Eva.
Ingen expert i frågan men tittar gärna efter titlar av Elisabeth Kübler-Ross och ser om hennes böcker kan erbjuda något bland det Du söker. (Googlescholar en bra sökmotor äv för övrig litteratur/artiklar, tror jag. Har Du inget emot engelska finns det otroligt mycket att finna. Vi kan prata mer om det oxå om Du vill.)
Ett par webadresser oxå:
http://groups.msn.com/forwidowsonly/3040yrolds.msnw
http://www.widownet.org/
Sköt om Dig, vännen. Kramar, Shari
30 Nov 2006 kl 15.07 - Yvonne
Eva har sänt ett mail till Dig med mitt hemtelefonnummer, läs mailet.
30 Nov 2006 kl 16.55 - Matso
här finns 2 killar som förlorade sin fru och mamma i cancer :(
http://cicilia.blogdog.se/blog.html
15 Maj 2009 kl 23.23 - helena
Hej jag förlorade min pappa för tre år sedan, svårast är det nu för min mammma som vägrar att leva vidare , men jag saknar honom så det gör ont...
Lämna en kommentar