Ett litet mail
11 Dec 2006 kl 19.31 - Eva Malm - Vänner, Livet efteråt
Det är så skönt med bloggen på det sättet att jag får ur mig mina tankar och oro/sorg samtidigt som folk jag känner kan ta kontakt på ett enkelt sätt, och slipper känna att de tränger sig på som de kanske skulle göra om de ringde eller kom hit.
Att jag sen dessutom får mail från för mig helt okända människor som vill visa sin medkänsla är ju bara en bonus.
Jag fick ett mail av en kvinna för några dagar sen, jag var inte lika okänd för henne som hon för mig visade det sig.
Här nedan kommer ett utdrag ur mailet, och ja, naturligtvis har jag frågat henne om jag får lägga ut det här på bloggen. 
"För två år sedan läste jag till sjuksköterska och gjorde praktik på BB i Hbg och dessutom på Egenvårdsavdelningen precis när du och Patrik kom med lilla Selma för provtagning. Ni var ett sånt där par som man inte glömmer, trots att jag träffat på så otroligt många under min studietid och nu efteråt. Jag minns att du stod lite vid sidan om och såg ängslig ut medan Patrik höll i Selma och han hade en utstrålning som lyste upp hela rummet. Kärleken som strålade om honom när han pysslade med er dotter, det var nästan så man blev tårögd . Helt otroligt.
Efter det såg jag er ganska ofta, på OJ bl a och på stan, i stadsparken mfl ställen. Och jag tänkte, de är så lyckliga, så mysiga de verkar."
Sen hade hon även skrivit massa andra saker också, men det var just det här som jag har återkommit till så många gånger.
Det är helt fantastiskt att min lilla blogg har hittat till alla möjliga människor som både har träffat oss och inte, men det värmer att så många människor har tagit sig tid att skicka uppmuntrande mail och skrivit inlägg här inne. Det är helt otroligt med detta internet, världen blir så jätteliten helt plötsligt.
Kommentarer
11 Dec 2006 kl 21.40 - mana (webbsida)
Oh, nu tjuter jag. Undrar om jag är känsligast i världen?
Lämna en kommentar