Ensamstående
7 Jan 2007 kl 23.07 - Eva Malm - Livet efteråt
Jag antar att det är så jag ses av andra människor.
Då tänker jag främst på de som inte känner oss och vet vad som hänt.
Tex de som kollat på lägenheten eller de som hämtade loftsängen idag.
På den direkta frågan varför jag lämnar en sån otrolig lägenhet, så brukar jag svara att den är lite för stor för två personer.
Och då antar jag att första tanken blir att vi har separerat.
Idag hittade Selma på skruvmejslarna som de använt för att skruva isär sängen och hon säger:
"pappas"
"Ja, pappa har en sån" (jag pratar fortfarande om Patric som om han finns har jag upptäckt)
"Ja, pappa har en sån, men nu är den min"
Usch, när jag tänkte på det efteråt lät det precis som om jag var en bitter övergiven kvinna.
Saken är den att jag är hjärtligt trött på att höra frågan:
"Hur kan man lämna en sån fin lägenhet?"
NEJ!
Jag vill fan inte lämna den. Jag vill inte flytta till en liten skitlägenhet i Fredriksdal.
Om jag hade fått bestämma hade jag bott kvar här. Tillsammans med Patric, Roffe och Selma.
Men nu får jag inte det, så sluta gnid in det i mig för helvete!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar