Lätt att vara efterklok
6 Jan 2007 kl 22.09 - Eva Malm - Evas pladder, Sömn
Ok.
Jag erkänner.
Det var väl inte så jävla supersmart då.
Att ge sig iväg ut i bilen kvart över sex på kvällen, åka till Ica Maxi och köpa godis. Hem och titta på inspelat Bolibompa och låta Selma tugga godis till klockan åtta på kvällen.
Nej.
Det var inte klokt, inte alls, inte ett jävla dugg faktiskt. Speciellt inte att göra så med ett barn som jag kämpat med sömnen med i hela hennes liv. Dumstämpel i mammas panna!
Vad blev resultatet då kan man undra?
Jo, ett skogstokigt sockerhögt troll som skriker, slåss och gråter i över en halvtimmes tid. Varför? För att hon inte fick mer vatten, som hon sekunden innan inte ville ha och därmed slängt på golvet.
Där började det.
Sen fortsatte det med, för att hon inte ville ha Ulla, för att hon ville ha Ulla hon kastat iväg på golvet, för att hon fastnat med huvudet mellan gallren i sin sänggavel. För att jag höll i henne när hon skulle gå ner på golvet, för att hon inte fick läsa mera böcker.
För att hon ville ligga med huvudet ner mot dörren, för att hon inte ville ligga så, för att jag låg kvar i hennes säng, för att jag skulle gå därifrån.
Men grundtemat under hela denna sejour var att hon ville ha mer vatten.
Jag tog ut vattnet från hennes rum efter en stund och då började kampen på riktigt. Hon rusar efter och hittar förståss en annan flaska som hon står och bälgar ur. När den är slut så blir hon arg och slänger iväg flaskan i vasken.
Sen ligger jag i hennes säng och försöker hålla fast en slingrande, skrikande ål som inte bara sparkar och slår utan även vrålar "VATT, VATT!!!!" i hundraåttio också.
Efter en lång kamp, då hon hade snirklat sig ner till fotändan så lät jag henne vara för att kolla vad hon skulle göra.
Hon tittar på mig hela tiden, samtidigt som hon sakta, sakta smyger sig ur sängen och drar sig bort mot dörren.
Ut i köket och där hör jag hur hon drar sin pall, sätter på vattnet! (det trodde jag faktiskt inte att hon kunde!) och fyller sin flaska som ligger där. Stänger av vattnet. Minsann! Sen blir det lite krångligt, för jag hör hur flaskan tippar omkull. På med vattnet igen och fyller på flaskan en gång till. Ropar på mig och jag går ut dit.
Då har hon klättrat ner från pallen med flaskan upprätt och tagit upp nappen som hon vispat ner på golvet i ilska förra omgången till köket. Jag skruvar på den och går tillbaka in i hennes rum. Sätter mig på sängen under tystnad och hon kommer och ställer sig brevid. Petar lite på min tidning jag har och söker min uppmärksamhet, jag läser vidare och hon börjar smeka min arm samtidigt som hon säger:
"Delma vatt, mamma!"
Nu är hon helt lugn och jag frågar henne om hon ska lägga sig nu?
"Ja" blir svaret och hon lägger sig mycket riktigt i sängen brevid mig.
Sen pratar vi lite om vad som hänt, att hon varit så arg och skrikit så. Men också om att hon var väldigt duktig som kunde klättra upp och fylla på vatten själv i flaskan.
Sen tog det väl ytterligare en halvtimme innan hon var så avslappnad att hon kunde somna.
Så.
Nästa gång jag får för mig att vi ska äta lördagsgodis men inte har något godis hemma ska jag tänka om.
Då blir jag nog utan tror jag även om jag är jävligt sugen.
Uppe längre, ja det kan vi prova igen. Men utan godis och ingen tv-tittning till precis innan hon ska sova.
Jag har ju redan mina misstankar, (efter att ha läst en intressant bok i ämnet) att tv-tittning och Selma inte går ihop när hon ska sova om en stund.
De gånger vi har stängt av tv:n någon timme innan sovdags och gjort något annat istället har det funkat mycket bättre.
Jag har upptäckt att jag gör en sak som jag verkligen inte vill göra egentligen, men det slinker ur mig så lätt när jag blir irriterad.
Hotelser.
Sånt som:
"Vill du ha godis?? Ja, men kom hit då!"
"Om du inte slutar skrika nu, så åker vi hem igen och då blir det inget godis"
Jag gjorde det senast idag när vi var på väg till Ica Maxi.
Jag vill verkligen inte göra så.
Men jag vet inte hur jag ska göra för att sluta. Det är när jag inte tänker utan blir så irriterad att jag bara blir tokig.
För grejen är ju den att jag inte vänder bilen och åker hem igen, för JAG vill ju ha godis oavsett om hon skriker eller inte.
Då borde jag inte säga så, för då lär hon ju sig att det jag säger inte räknas.
Jag tror inte att jag gör så när det gäller andra saker, men jag vet inte. Det är så svårt att se sig själv med andra ögon än ens egna något suddiga. :-/
Det är såna här tillfällen som jag verkligen saknar Patric, någon som står Selma lika nära och lever lika tätt med henne som jag. Någon att bolla ideér med. Någon som kan muntra upp mig när det känns som om jag håller på att barka rätt åt skogen med min uppfostran av den lilla gullungen.
Innerst inne så vet jag att jag är på rätt spår när det gäller det jag gör. Men ibland när jag är mitt uppe i det, så är det så lätt att stirra sig blind på småsaker jag kunnat göra bättre.
Kommentarer
6 Jan 2007 kl 23.39 - Smultronpaj (webbsida)
Nu lever ju inte vi tillsammans men jag har själv barn som är skitjobbiga emellanåt så du får gärna bolla med mig.
Faktum är att förmodligen alla kör med tomma hot ibland, mot bättre vetande. Det gör man för att man hoppas att de funkar och för att man är människa. Det är skitsvårt att låta bli, näst intill omöjligt. Särskilt om man som jag ofta talar innan jag har tänkt klart.
Jag har inga tips, för jag gör samma dumheter själv, fast jag önskar jag inte gjorde det, men jag vet hur det känns ialla fall om det är någon tröst.
7 Jan 2007 kl 09.45 - mallan
tror de flesta mammor o pappor gör så. vet att jag oxå kan göra så..
Lämna en kommentar