Min och din pappa
14 Jan 2007 kl 22.43 - Eva Malm - Livet efteråt
När vi är någonstans och Selma ser män med sina barn är hon alltid väldigt uppmärksam på vad de gör.
Hon pratar väldigt mycket om andras pappor.
Om en pojke sitter med sin pappa och äter så kan hon säga:
"Hans pappa äter, min pappa himlen"
Så var det idag när vi var på Ica Maxi och tog en korv till lunch, då satt det en liten kille och käkade korv med sin pappa.
Hon tittade på de och kommenterade allt de gjorde och så talade om även om att hennes pappa inte kunde äta korv, för han var ju i himlen.
Hon är så medveten, och även om det är jobbigt att hela tiden bli påmind om att Patric är borta så är det ju bara att snacka vidare.
Det är som om har ett behov av att meddela sin omvärld att hon också har en pappa, det här kan ju verkligen vara jag som är ute på hal is, men så uppfattar jag det. Och jag tycker ju jag är den som känner henne allra bäst här i världen.
När vi var hemma hos Camilla och hennes familj förra veckan, pratade hon inte alls om Patric förrän Tommy kom hem.
När han satt i vardagsrummet och ungarna var där inne, sa hon helt plötsligt: "min pappa himlen" till Tommy.
Den senaste tiden har hon även pratat mycket om allt han inte kan göra för att han är i himlen. När vi sitter och käkar så säger hon:
"Inte min pappa äta, han i himlen!" med en röst som om någon hade varit knasig nog att tro att han skulle ha ätit där uppe.
"Inte min pappa ha min tröja, min pappa himlen!"
Kommentarer
16 Jan 2007 kl 07.48 - Firekick (webbsida)
Hjärtskärande men samtidigt himla gulligt. du verkar ha en riktig liten guldklimp där hemma! *kram*
17 Jan 2007 kl 17.48 - Intresssesmurfen
Förmodligen hennes sätt att bearbeta.
20 Jan 2007 kl 19.15 - Lena
Eva,
Du känner inte mig och jag har faktiskt ingen aning om hur jag hittade hit, det var i alla fall via en annan blogg. Ser på klockan att den är över 7 på kvällen, det innebär att jag har suttit här i 8 (åtta) timmar och läst om ditt liv... Det känns som jag tjuvkikar in i ditt fönster. Jag har fällt tårar i omgångar och kan inte föreställa mig vad du går igenom. Jag är singel; utan man och barn (42 år) men jag har 2 katter som är mina "bäbisar". Du skall veta att det du skriver berör, även om man inte har varit med om en liknande situtation. Jag läser en hel del bloggar, men har aldrig skrivit någon kommentar förrän nu. Kände bara att jag behövde skriva och tala om för dig att du finns i mina tankar.
Massor av kramar
Lena
28 Jan 2007 kl 12.15 - Eva (webbsida)
Ja, det är ju hennes verklighet nu. Förut fanns han här, men inte nu.
Varför han är borta någonannanstans har hon ingen koll på, men han är väldigt väldigt tydlig för henne.
Han finns och han är hennes pappa.
28 Jan 2007 kl 12.24 - Eva (webbsida)
Lena.
Välkommen hit.
Tack för dina värmande kommentarer, jag uppskattar det.
Att du känner att du tjuvkikar är absolut inget du ska göra, att du blir berör är ju däremot bra. Om det vi har gått igenom inte berör alls vore ju mycket tråkigare.
Lämna en kommentar