Nya skönhetsideal
10 Jan 2007 kl 03.30 - Eva Malm - Sömn
Jag tror att jag är hopplöst ute när det kommer till skönhet.
Eller är det inne med hålögdhet, halvt avskalat hår, knockade näsor och menssvullnad mage numera?
Jag kan ju ha missat det.
Jisses vilken natt det här har varit!
Helt oväntat så fick Selma ett plötsligt utbrott av sömnlöshet. Hon höll på från ca ett till tre med att snurra, böka, sno min kudde och beodra mig att ligga antingen här eller där. Det skulle läsas, drickas vatten i tid och otid, ha täcke och inte ha täcke. Ulla skulle ligga på mitt huvud eller i mitt ansikte.
Varje gång jag trodde hon hade kommit till ro, hördes det (med EXTREMT!! gnällig röst):
"VAAAATT" och det var bara att hala fram nappflaskan från det ställe den skulle stå på för tillfället.
Hon har ju ingen kordination för fem öre så här på natten, jag vet inte hur många gånger jag fått hennes armbågar i ansiktet.
När hon väl slappnade av inne i sitt rum, med mig brevid i sängen så hade jag så ont i magen att jag inte kunde sova för det.
Inte blev det bättre av att jag var klarvaken heller.
Efter en stund när hon hade andats lugnt ett bra tag tog jag chansen att gå in och lägga mig i min säng. Det tog tre minuter innan jag hörde hon skrek där inne i sitt rum.
Hämta barn och börja om i min säng. Det är ju inte så enkelt som det låter om någon nu tror det.
Det är en väldigt bred säng. En och åttio, alltså vi snackar nästan två meter. Hur fanken kommer det sig att det är just de femtio-sextio cm längst ut på min kant som jag får ligga på?? Flyttar jag mig dessutom minsta lilla cm så förlorar jag den platsen också.
Nu har iofs Selma fattat att jag vill ha mer plats så om jag ber henne så flyttar hon lite på sig. Om hon är på bra humör. Det var hon inte i natt.
Och detta eviga hårsnurrande!
Har ni en aning om hur trött jag är på att får mitt hår snurrat?
Det låter säkert som en mysig grej, att hon ligger och gosar med mitt hår. Ett lätt snurrande som är riktigt mysigt och jätteskönt för håret fladdrar.
Det jag ser framför mig är en torped med en mission.
Hennes händer och fingrar är inte små söta barnhänder längre utan beslutsamma hårda verktyg med krattor istället fingertoppar, och de krattorna kör hon i mitt huvud och rispar omkring i hårbotten med. Varje så session resulterar i minst femtio hårstråns död.
Och som om det inte var nog så kommer hon rätt snart in i ett manisk tillstånd där hon vispar, vispar, vispar och SMÄLLER till. Då kan du lägga till en flugsmälla till krattan.
Känns det fortfarande mysigt!? Nej jag kan tänka mig att det inte gör det längre. Det är vidrigt.
Och jag kan inte få henne att sluta. Det är helt otroligt.
Eftersom det är omöjligt att få henne att lägga av, brukar Jag vända ryggen till och då är det lite mer uthärdligt, det är inte lika otrevligt som att näsan och ögonen ligger risigt till också.
När jag ligger med ansiktet mot henne ser jag ganska omedelbart hur krattar kommer ångandes och tar plats i min lugg. Bank, donk, slit, krafs. Ryggen vänds mot henne rätt snart. Hon gillar inte riktigt det men det har hon gått med på efter mycket jobb.
Så denna natt har alltså bestått av att vi har bråkat om att JAG inte vill läsa, flytta mig från min plats i min säng eller gå upp och leka.
Och om inte jag gör det så gör inte Selma det heller, men hon ligger och tjatsar om det hur länge som helst. Med en röst som kan väcka den mest dvalsovande människan i världen.
Och nu sover hon inte längre.
Jippie!
Nu är vi två som inte kan somna om.
Hon gick precis iväg och la sig inne i sin säng, men upptäckte ju att där är hon ju ensam. Skrik och panik.
Nu har hon suttit därinne och vrålat i säkert tio minuter, nu gav hon upp och kom och la sig hos mig.
Hoppas på sömn nu.
Godnatt eller godmorgon kanske man ska säga!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar