Sorgen har gått in i en annan fas nu
28 Jan 2007 kl 19.48 - Eva Malm - Sorg
Den första tiden efter Patrics död var jag så uppfylld av att han hade dött att det i stort sätt var det enda jag tänkte på.
Nu, tre månader senare, så känns det på ett annat sätt.
Jag tänker lika ofta på honom, men inte bara på att han är död, utan nu tänker jag mest på honom som han var när han levde.
I början var den sista tiden så oerhört tydlig, jag kunde knappt minnas hur han var när han inte så sjuk. Det vet jag att jag var lite orolig över, för jag ville verkligen inte bara minnas honom som en jättesjuk oerhört mager människa som inte kunde andas. Jag ville minnas honom som den oerhört glada, skojfriska och underbara man han var.
Nu börjar det komma tillbaka till mig igen, och det känns så skönt.
De senaste dagarna har ett speciellt minne etsat sig fast i mitt huvud och det är när vi kysser varandra passionerat. Så där så vi inte kan sluta och vi kramar varandra jättehårt samtidigt.
Det har jag tänkt på jätteofta de senaste dagarna, jag började tänka på det på jobbet av någon anledning.
Nu när jag skriver om det sitter jag med tårar i ögonen och är så nära att börja gråta. Så har det inte varit tidigare, då har det enbart varit ett glädjefyllt minne, men just nu så känns det så svårt att han inte kommer att kunna kyssa mig med den hettan någon mer gång.
Ett annat minne är från Sköndal när vi inte hade flyttat ihop ännu, det är alltså våren/sommaren 1998. Jag är ju inte alltid bästa kompis med min egen kropp, och vid det tillfället som jag minns var jag så faschinerad och förundrad över att Patric verkade gilla den så mycket.
Han satt på sängkanten och jag stod framför honom. Han smekte min mage och tittade på den med en sådan uppenbar kärlek och beundran att jag blir alldeles varm och kär i honom bara jag tänker på det.
Då vet jag att jag blev ännu mer kär i honom än vad jag redan var eftersom han var så varm och kärleksfull även mot min dallriga mage.
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar