Tre månader
28 Jan 2007 kl 19.49 - Eva Malm - Livet efteråt, Sorg
I natt är det för övrigt tre månader precis sen de ringde och sa att det var dags att komma in till sjukan för han var så illa däran. Tre månader har det gått sen han dog och SÅ mycket förändringar har skett i våra liv.
Det är så svårt att tänka sig att det bara är tre månader sen våra liv slogs i spillror och jag var tvungen att sopa upp resterna och försöka gå vidare till ett helt annat sätt att leva.
Jag tycker själv att vi klarat det ganska bra, det hade ju självklart varit jävligt mycket roligare att ha honom kvar hos oss såklart.
Det är så jävla mycket som jag vill berätta för honom. Så många saker som hänt, folk jag träffat och sånt vi skulle skrattat åt tillsammans.
Selma som utvecklas hela tiden, Roffe som bara växer och växer. Mitt nya jobb och alla människor där som jag har så många roliga saker att berätta om.
Jag hade velat visa honom hur min bilkörning har utvecklats, att jag inte alls får panik längre om det är trångt på parkeringsplatserna, att jag är så mycket säkrare när jag kör.
Att jag ska börja köra höglyftare på jobbet, det vet jag att han skulle bli stolt över att jag gjorde.
Sånt som Selma gjort vet jag att han skulle velat vara med och kolla på. Hennes teckningar jag ska rama in och sätta upp på väggen, hur hon kan klä av sig själv och nästan klä på sig också.
Såna saker är så sorgliga att tänka på, att han inte får vara med om det.
Kommentarer
30 Jan 2007 kl 12.43 - Helene
Han ser och hör dej/er fast du inte kan få något svar av honom. Det äe min fulla övertygelse.
27 Feb 2007 kl 21.09 - Eva (webbsida)
Men jag vill ju att ha ska vara här!
Fy fan, vad livet är orättvist. Hur kul är det att vara där ute någonstans och inte kunna trösta sin familj som gråter varje dag och längtar så hjärtat brister.
Då hade han väl kunnat få stanna kvar här istället?
Tycker jag.
28 Feb 2007 kl 09.13 - Helene
DET kan jag hålla med om
Lämna en kommentar