NU är mamma ledsen?
3 Feb 2007 kl 21.29 - Eva Malm - Sorg
Idag var jag och Selma till minneslunden för första gången på väldigt länge.
Jag var inte så ledsen när vi kom dit men det första Selma sa när vi svängde in på vägen över bron var:
"där är pappa!" sen var hon tyst en kort stund och sen "nu mamma ledsen"
Sen hade vi en pågående diskussion om jag var ledsen eller inte, så efter en stund blev jag ledsen och började gråta.
"NU mamma ledsen!"
Ja nu är mamma ledsen.
Det som gör mig ledsen är det faktum att Patric aldrig kommer komma tillbaka till oss.
Aldrig.
Ibland så tror jag att jag faktiskt tror att han bara är borta tillfälligt och sen slår det mig att han är borta. Shit, han är borta. Vi kommer aldrig få höra han skratta igen, aldrig mer se hans glädje över att ha oss som familj.
Det är så sorgligt.
Häromdagen så träffade jag på Eva på jobbet, jag hade varit på banken och skrivit på pappret som ska skickas med bouppteckningen. Hon undrade var jag varit och när jag sa det så frågade hon den fråga som inte så många ställer (av hänsyn till mig?)
"Hur MÅR du egentligen? Hur går det för er?"
Jag som varit lite orolig för att jag inte gråtit på så länge, började ju gråta förståss. Inte bölade men tårarna kom ju upp i ögonen.
Vi pratade en stund och det var skönt. Det känns ibland som om människor låter bli att prata om Patric och det som hänt för att det är jobbigt eller för att de inte vill tränga sig på, vad vet jag?
Men som jag sa till Eva, jag blir gladare om du frågar mig om honom för så länge vi pratar om Patric så finns han kvar i minnet.
Även om det jobbigt och jag blir ledsen så gör det inget. Då gråter jag väl en stund då men då känner jag inte att han håller på att bli bortglömd iallafall.
Kommentarer
4 Feb 2007 kl 11.03 - freia (webbsida)
ingen glömmer vår Patric.. *kram på dig*
4 Feb 2007 kl 12.40 - StockholmsFarmor
ja du eva...man vet nog inte hur man mår,allt känns ju så konstigt o de konstiga i allt är ju att man tror ju att Patric finns,att han ska komma o i andra andetaget vet man ju att han inte gör de.Nej tankarna har nog inte bestämt sig ännu,man får nog slita med dom känslorna ett bra tag till.Glömmer Patric gör vi inte o tur e väll de.Jag kan nog känna som du,vänner o bekanta har lite svårt att fråga hur man mår,fast vi pratar ofta om Patric.Jag,Leffe,Smulan,Jakob o Elin kommer på olika roliga minnen,vi tittar ofta på kort på er alla fyra...Patric,dej,Roffe o Selma.Hos oss finns ni alla i våra tankar/kram
27 Feb 2007 kl 21.21 - Eva (webbsida)
Ja, just tankarna är ju alltid närvarande.
Jag tror att jag tänker på Patric nästan hela dagarna.
På jobbet är det ju ganska mycket pulande på egen hand och mängder med tid att tänka. Och tänker det gör jag som fan hela tiden.
Och jag känner precis som du, sthlmsfarmor.
Ibland är jag helt övertygad om att Patric är kvar här tills det slår till hårt i huvudet på mig att han är borta.
Men jag tror att jag manipulerar mig själv till att tro att han är här för att det inte ska vara så tungt i hjärtat att han är borta.
Lämna en kommentar