Ja, varför inte?
4 Okt 2007 kl 22.11 - Eva Malm - Skojfriskt, Selma säger
Idag när vi var på apoteket och väntade lite så satt Selma och jag och filosiferade lite.
Hon hade knäppt sina händer och då fick ju fingrarna kompisar. Om man knäpper händerna på olika sätt så blir det ju lite orättvist med kompisbildningen, ni fattar va??
Ibland får tummen två kompisar och ibland får långfingret två. Men man kan ju vara kompisar allihopa också, eller hur?
Så tittar vi ut genom fönstret och där kommer en liten kille gående med sin gravida mamma.
"Åh, han är alldeles emsam, han har ingen pompis!"
"Nej, det har inte med sig just nu, men vet du vad fiffigt? Hans mamma har en ny kompis i magen. Snart kommer det att komma ut en alldeles ny kompis, han kommer få ett litet syskon."
"mhm"
Tystnad.
"Men mamma, har du också en pompis i magen?"
"Nej, det har jag inte"
"Men vaaaaaafööööör?"
"Det är inte så lätt förstår du, det kommer inte bara in en kompis där hur lätt som helst"
"Men vill du inte ha någon pompis till mäj i din mage, då?"
"Nej, det vill jag inte, och kan du vara så snäll att ta ut din hand från min behå?"
Hon hade stoppat ner sin ena hand i min behå under diskussionen, jag vet inte om hon trodde hon skulle hitta någon kompis där inne? 
Kommentarer
4 Okt 2007 kl 23.23 - Henrik Wannheden
:D Underbar tjuvlyssning. Kan man kalla det det?
Lämna en kommentar