Rykten (Uppdaterat)
7 Nov 2007 kl 19.39 - Eva Malm - Jobbrelaterat
Fan, det är farligt med rykten.
Nyss så ringde en av cheferna på ICA till mig och ville prata om det som hände på Harrys när vi var ute på tjejmiddagen.
Han hade hört rykten ute på lagret om den berörda gruppchefen, och det hade blivit värre än det som verkligen hände.
Inte själva tafsandet på rumpan utan det som sades när jag sa ifrån.
Jag sa:
"Låt bli min rumpa, den är min och du får inte röra den."
"Jag rör den om jag vill"
"Nej, den är min!"
"Jag är din chef och jag kan ge dig sparken"
"Äh, skit ner dig! Den är min"
Typ så gick snacket.
Inget mer med det.
Jag vet att Sandra sa:
"NÄ men så kan man väl inte säga!?"
Men sen var det enligt mig inte mycket mer med det.
Så av detta lilla så blev det skitstort och folk som var där och hörde det blev jätte illa berörda och tyckte han var så äcklig och hemsk och att han utövade sin makt iom hans kommentar om att ge mig sparken.
Jisses!
Om jag verkligen hade lidit av att han hade tafsade mig på rumpan hade jag sagt ifrån på skarpen eller gått därifrån. Inte stått utanför och snackat med honom hur länge som helst efter att Harrys hade stängt.
Inte heller hade jag snackat som vanligt med honom på jobbet efter händelsen.
Men enligt ryktena så var det inte jag som var inblandad i det hela utan flera andra.
Det hade kommit upp något snack om tafsandet bland cheferna och det var flera som hade hört det tidigare.
Den aktuella gruppchefen hade blivit uppringd av en annan på jobbet som berättade att det hade gått rykten om honom och dotter. Och hon hade inte ens varit där den aktuella kvällen!
Efter att höga chefen frågat runt lite så kom det fram att det var jag som var inblandad och efter att ha snackat med mig och fått informationen att jag sket fullständigt i vad som sagts den aktuella kvällen blev han ju lugnad och skulle berätta det för de andra cheferna som hade hört historien också.
Det var alltså inte själva tafsandet i sig som de tyckte var upprörande utan att han som är chef (i alla lägen) påtalade sin makt och drog in jobbet i det hela. Han fick inte tafsa och han kunde ge mig sparken typ.
Men hallå! är det verkligen någon som tror att jag skulle få sparken? Jobbar jag kvar där? Var det ett skämt? Har vi alltid larvat oss med varandra? Vi hade ju för fan druckit, lika mycket bägge två antar jag.
Ok, jag kan fatta att för de som inte vet att vi har hållt på och drivit med varandra ändå sen jag började på ICA, kunde det verka jävligt konstigt. Och maktutövande.
Men så länge inte jag reagerade...let it be.
För de som var med den aktuella kvällen och känner mig ens lite vet ju att jag inte skulle vara tyst om jag blev illa berörd.
Vad fan!
Vilken jävla soppa.
Rykten sprids som frön för vinden på det där jävla bygget!
Men detta förklarar kanske det märkliga betende som jag tycker jag har upplevt mellan mig och gruppchefen den sista veckan.
Han har knappt hejat och inte heller varit så glad som han brukar vara när vi ses.
Undrar om han tror att det är jag som har spridit skitsnacket och att jag är arg på honom?
Veckan efter det hänt, tänkte jag att jag skulle säga till honom att jag var helt ok med det som hänt, så om det kom något någon gång så han visste att det inte var någon fara.
Men det blev ju inte av, och det ångrar jag nu.
Måste reda ut detta nästa vecka när vi jobbar samtidigt igen.
Kommentarer
7 Nov 2007 kl 23.12 - Stina
Hej! Har "råkat ut för" liknande händelser några gånger och har verkligen inte har brytt mig alls (till vissas förvåning), men jag tar inte åt mig av sådant. I somras hände en liknande grej igen och precis som tidigare var jag rätt likgiltig inför det. Berättade om det som en "rolig grej" på en tjejmiddag och de andra reagerade väldigt starkt. De fick mig att inse att alla tjejer inte tar lika lätt på så'na grejer och många känner sig kränkta, men vågar inte säga ifrån. De tyckte det var fullkomligt solklart att jag var tvungen att "gå vidare" med det när folk fick reda på det, eftersom det nästa gång kanske drabbar en tjej som tar åt sig och inget vågar säga, om killen inte får reda på att det är icke okej beteende. Jag kan fortfarande inte känna att det var så farligt, men om det kan hjälpa någon annan så kanske det är bra att det kommer upp till ytan.
Lämna en kommentar