Sorg
11 Nov 2007 kl 19.56 - Eva Malm - Sorg
Jag har funderat. Igen.
Jag tycks fundera en hel del. En del skriver jag ner annat kommer inte på print utan blir bara analyserat i mitt huvud.
Men det här har jag tänkt på.
För ett år sen var min blogg mycket mer intressant.
Nu är det bara korta inlägg om saker som Selma sagt eller gjort, visserligen kul att läsa så, men inte så djupt eller direkt intressant för andra än mig själv och andra närstående.
DÅ, för ett år sen var det texter som andades sorg, smärta men även lite glädje över det som fanns kvar. Det var långa inlägg som var skrivna under stor vånda och som fastnade i medvetandet och som satt kvar under lång tid.
Texter som kröp under skinnet och berörde. Som gjorde att helt okända människor tog kontakt och verkligen kände sig berörda.
NU. Nu är det så simpelt och vardagsrutinaktigt.
Men det är ju iofs jävligt skönt, för det var fruktansvärt jobbigt att leva i det kaos som var då.
Nu känner jag att det är mer än min näsa som är över vattenytan, jag behöver inte kämpa så jävla hårt VARJE MINUT för att överleva.
Nu kastas jag inte ner i bottenlös förtvivlan och sorg hela dagarna utan sorgen kommer till mig lite då och då i mer hanterbara portioner.
Jag börjar inte gråta så fort Selma pratar om pappa, och det ska gudarna veta att hon gör ofta ofta fortfarande.
Senast i dag när hon nämnde att hennes pappa var väldigt lång och han hade skägg. 
Då, så kändes det som om jag ständigt grät och jag blev till och med orolig för att Selma skulle ta skada av att ha en mamma som grät jämt.
Så det är skönt att ha kommit förbi det värsta även om jag har blivit så mycket tråkigare här i bloggen!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar