Gråt
19 Dec 2007 kl 08.26 - Eva Malm - Evas pladder
Idag var det en skum dag, jag blev så jäkla ledsen under dagen att jag kände att jag måste gråta ut.
Det hela började nog med att jag eventuellt skulle få besök av en bekant som jag hade mycket mailkontakt med när Patric var jättesjuk och när han dog.
Nu blev det inget besök men det startade upp extremt mycket tankar på det som varit.
Och när jag åkte till jobbet var jag helt uppfylld av allt det sorgliga.
Väl där så undrade ju Tamas och Hakeem vad som var felet med mig eftersom jag inte pratade, jag satt och läste en tidning istället.
Jag ville bara vara själv. Då kanske det inte är någon bra idé att sätta sig tillsammans med de iofs. Men men.
När skiftet började drog jag direkt till höglyften och började köra, hade ingen lust att stå och småprata överhuvudtaget.
Hejade på Sandra och snackade julfirande med henne och då kändes det ok, men sen började det.
Jag var på väg att börja gråta hela tiden, kände hur det satt i halsgropen och ville komma ut.
Hejade på Eva Cavalli och hon är så bra på att se hur man egentligen mår och är inte heller rädd för att fråga och kan ta ett svårt svar.
Så det slutade med att jag åkte efter henne till batterirummet och så stod jag där och pratade om hur jag mådde och grät och grät.
Hon kramade mig och lyssnade bara på vad jag sa, hon är så himla BRA! Hon är bara där med sitt stöd och hjälper genom att hon lyssnar.
Eftersom jag stämplat på M, så åkte jag förbi lagerkontoret och berättade orsaken för Tessan. Så då stod vi inne i tysta rummet med tårar i ögonen och pratade om Patric och det som hänt.
Ja, så långt var det ju "normalt" man är ledsen och då gråter man.
En timme senare sitter vi uppe och käkar middag och då skrattar jag som fan igen.
Herregud, är jag helt schizo? Skratt och gråt blandat hela tiden.
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar