Bearbetning
13 Apr 2008 kl 21.54 - Eva Malm - Sorg
Jag är ju ett stort fan av "Knattetimmen" på P4 Radio Stockholm.
Där pratar de om allt möjligt som har med barn och deras utveckling att göra. Olika åldrars beteende och hjälper föräldrar att reda ut diverse problem i deras föräldrarskap.
Hur som helst, de pratar ju om sånt som händer i omvärlden också. När den sextonårige pojken i Stockholm slogs ihäl och nu senast Engla i Hedemora.
De pratade om att man inte skulle undanhålla hemskheterna från sina barn men inte heller trycka ner informationen i halsen på de.
De kommer ändå att prata om det, på dagis eller i skolan och om de då vet lite mer om det som hänt blir det inte riktigt lika läskigt och hemskt än om de inte vet något alls.
De sa att det kommer bli jättejobbigt att svara på deras frågor, och frågorna kommer garanterat.
Det har jag tänkt mycket på och idag när vi stannade till vid Drottningshögs centrum så bröt de ett program på radion och meddelade att polisen hade hittat Englas kropp.
Så jag hyssjade på Selma som precis hade brytit ut i en trötthetsgråt, när hon hörde ordet död på radion så blev hon knäpptyst och frågade istället vad det handlade om.
Så jag berättade att det var en farbror som hade dödat en flicka som bara var tio år. Och även en vuxen kvinna tidigare.
"Men vafför gjorde han det då?"
"Jag vet faktiskt inte, han var dum och det han gjorde var jättedumt. Stackars flickan och stackars hennes mamma och pappa. De är ju jätteledsna nu och saknar sin Engla jättemycket."
"Men kunde han inte vara hennes kompis istället?"
"Jo, det tycker jag också. Men det var ju väldigt bra att polisen kom på att det var han som dödade henne så de kunde ta fast honom, men de visste inte att det var han först."
"Men var det hans barn?"
"Nej han har inga egna barn."
"Men nu har de kommit hem igen?"
"Nej, nu är de döda."
"Men de har kommit hem?"
"Nej, både flickan och kvinnan är döda och uppe i himlen nu."
Så vi hoppar ur bilen och ska gå till pizzerian och handla, där är det massa ungdomar utanför och Selma försöker få kontakt med några av de, genom att ropa:
"Vättu! Vättu!"
Men de ignorerar henne så hon får ingen kontakt och blir lite upprörd, men skakar liksom av sig det, väl inne i pizzerian står det en hel del folk och hon vänder sig till en man och säger uppfodrande:
"Vättu!?"
Han förstår inte att hon vill säga honom något så jag lyfter upp henne och frågar:
"Ville du säga något till honom?"
"Jaaaaaa!"
Han säger:
"Ville du säga något till mig?"
"Ja. Vättu? Det är en dum farbror som dödade en flicka, och mamman och pappan men nu har polisen tagit han. "
Jag:
"Nej, Selma. Inte mamman och pappan, bara flickan är död."
Mannen:
"Ja, det var en rälig farbror det du"
"Men tur det var att han inte hade egna barn, så han inte dödade de också."
Så säger han något som får mig att fundera på om han ens hört något av vad hon sa.
"Det är så härligt med ungar, inga bekymmer alls här i världen."
???
Hon står ju precis och berättar om en händelse som berör henne så mycket att hon måste ventilera det med alla människor hon möter.
Det vet ju iofs inte han men han hörde väl att hon pratade om en död flicka och det är väl inte så bekymmerslöst direkt i mina ögon.
Så när vi kommer hem och har ätit sitter jag framför datorn för att Selma önskade "Arne Aligator", läser på Aftonbladet och där har de bilder på Engla och den kvinna som har blivit mördade. Plus en maskerad bild på mördaren.
Selma undrar varför man inte får se hela mördaren så jag försöker komma på ett svar på det, men det är ju inte lätt.
Så jag säger att polisen inte vill visa hur mördaren ser ut för att inte några andra människor ska se vem det är och slå på han. För de blir ju de dumma människor.
Bilderna på Engla och kvinnan är ju beskurna och visar ju bara huvudena.
"Men hur gjorde han de döda då? Varför sågade han de?
"Sågade?"
"Ja, varför sågade han de?"
Så fattar jag ju att det är så hon ser det när hon inte ser hela kropparna. Att de inte har några kroppar, så då pratar vi om det en stund.
När hon så förstod att de hade intakta kroppar så ville hon veta hur de dog.
"Om någon håller för munnen på en och trycker så man inte kan andas så kan man dö." Så jag håller för min egen mun och näsa för att visa vad jag menar.
Och blir jag förvånad när jag en stund senare ser hur Selma ligger på golvet och håller för sin mun??
"Men mamma, jag dog ju inte!"
"Nej men det var väl himla bra, för du ville väl inte dö?"
"Nej, det vill jag ju inte."
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar