Så sorgligt
15 Jun 2008 kl 23.46 - Eva Malm - Sorg
Mormor hade ringt mig flera gånger i fredags när jag inte var hemma, så jag ringde upp i lördags och undrade vad hon ville.
Hon berättade en grej som berörde mig så mycket att jag tänker på det hela tiden.
De hade stuckit i väg och handlat i fredags, på väg till affären stötte de på sin granne som var på väg ut med hunden.
Hunden Ellen som Selma brukar klappa på när vi är där uppe och hälsar på.
De var borta i mindre än en timme och på väg tillbaka så kör de förbi ambulansen och polisbilar som står parkerade vid vägkanten i området precis innan deras.
"Där sitter ju Ellen!" säger morfar.
"Näää, hon är väl hemma nu." säger mormor.
Men de stannar bilen och går fram för att se vad som hänt.
I diket ligger någon med en gul filt över sig, och det är deras granne.
Han är död.
Troligen har han fått en hjärnblödning eller något sånt under promenaden och dött helt plötsligt.
Han skulle hämta upp sin fru på flygplatsen på kvällen, hon hade varit och hälsat på deras döttrar som bor där.
Gud så hemskt, frugan är i ett annat land och får ett telefonsamtal från sina söner där de berättar att deras pappa och hennes man är död.
Jag känner inte henne så väl men gud vad jag känner med henne.
Alla dessa tankar som måste mala i hennes huvud just nu.
"Tänk om jag hade varit hemma, då hade jag kanske kunna rädda honom."
"Varför måste just han dö?"
"Hade jag kunnat göra något för att förhindra det som hände?"
Döden är så jävla oberäkelig och fruktanvärd, man vet aldrig vem som drabbas härnäst.
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar