Förändringar
29 Nov 2008 kl 21.15 - Eva Malm - Evas pladder, Livet efteråt
Jo det är något som är förändrat i mitt liv.
Något som jag tänkt på ett tag och tänker genomföra. (tror jag iallafall, jag får väl se hur det går).
Efter Patric och före med för den delen så har jag haft en del lösa förhållanden, och då menar jag, förhållanden där det inte har varit något allvar med i bilden.
Jag har träffat någon som jag gillat men det har inte varit något seriöst bakom. Bara lite kul och kravlöst, inga stora känslor utan ganska lättsinnigt.
Om det har börjat brännas och jag känt att den andra personen har fått starkare känslor så har jag avslutat på mer eller mindre snygga sätt.
Jag ska iofs erkänna att jag har varit den som känt mer också i ett fall men då har den andra personen stoppat.
Jag vet att många tycker att det är helt konstigt och mycket märkligt att jag inte tar sex på så stort allvar, utan är man horny så är man och då får man göra något åt det om man kan. Och det funkar att göra det utan att vara kär i den personen. Tycker jag.
Men då kan det verka märkligt att jag nu gör en helomvändning och är inne på denna linje.
Om det inte finns några intentioner på ett förhållande så behåller vi kläderna på.
Då menar jag inte att jag och mannen ifråga ska flytta ihop och byta ringar innan vi klär av oss, men det ska åtminstone finnas en önskan att vi ska bli ett par.
Från bägges sidor, en uttalad önskan att dela varandras liv.
Det är ju omöjligt att veta om det kommer bli ett varaktigt förhållande innan det har gått ganska lång tid, men om det inte ens finns en tanke på det från varken hans eller min sida blir det heller ej något rullande i sänghalmen.
Jaaaa jag vet!
Det är lätt att säga det nu, svårare när man är ute på krogen med lite sprit i kroppen, och det uppenbarar sig en riktig godbit framför en.
Då ska jag med glädje ta emot en påminnelse om detta inlägg från någon med mer vett i knoppen.
Sen om jag lyssnar är väl en annan sak? 
Alltså jag tror att jag är mogen för detta men jag blir samtidigt lite orolig för att jag har rätt så lätt att hitta fel och brister på personer av andra könet.
I början kan jag tycka att de är väldigt intressanta men så börjar det komma smygande. Det är fel på än det ena än det andra.
Är de inte så så är de så.
Är det bra med en sak så är det skit med en annan.
Jag är jättepå från början och det skapar ju såklart hopp, men sen börjar jag dra mig undan, bli sval och slutligen så tackar jag för mig och går.
Antingen så är det så att jag inte varit mogen nog för ett förhållande eller också är det så att det helt enkelt inte var rätt person att blanda sig med från början. Svårt att veta, en blandning av bägge kanske?
Men angående detta att säga nej och vänta på den rätta personen, jag tror jag kommer klara det.
Jag har ju haft några personer som jag träffat när lusten fallit på, ja men inte under samma tidsperiod förståss! och nu har det blivit så att bägge de personerna har dykt upp och velat träffas.
Men icke sa nicke, eller åtminstone jag och det blev inget dopp i grytan här inte.
I ett fall så är det verkligen något att gå miste om men jag känner att det inte är värt det, jag väntar hellre på den person jag inte vet om han kommer dyka upp ens.
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar