Lillbråkan
19 Nov 2008 kl 21.59 - Eva Malm - Selmas utveckling
Oj vad Selma och jag har figther numera.
Många utspelar sig när vi ska ut, i samband med påklädning. Andra vid läggdags, som i dag när hon blev så rasande på mig att hon slog mig i ansiktet.
Jag tog min tidning och gick ut i vardagsrummet direkt, hon efter. Satte mig i soffan, hon också. Hon fortsatte slå mig och jag bytte plats till kontorsstolen och hon efter. Hon slog mig och jag lyfte upp benet så hon inte kom åt. Hon drog till soffan där hon satt och kokade av ilska. Efter en liten stund hade det runnit av lit så hon kom till mig och stod och grät med uppdragna axlar.
Jag tog upp henne i famnen och kramade om henne jättelänge.
"Det vore en bra idé om du sa förlåt till mig för att du slog mig, Selma."
"Förlåt" hulkade hon fram.
Orsaken till bråket var att jag ska läsa för henne och hon inte ville lägga sig ner utan skulle upp och ner hela tiden.
Jag varnade att jag skulle sluta läsa om hon inte låg still, och så blev det.
Då blev hon arg som fan.
Det hela löste sig efter en stund men det tar bara så mycket energi och det är så tråkigt att avsluta dagarna med gråt.
Jag blir så irriterad och det märker hon förståss, därför vill jag gärna att hon ska förstå varför jag blir så arg.
Vi snackar alltid om vad som hänt och hur vi ska kunna undvika det i framtiden, ibland funkar det och ibland inte. Antar att det är det uppfostran handlar om. Uthållighet och envishet.
Men när jag tröstade henne efter bråket så sa jag åt henne att jag älskar henne även om vi bråkar ibland.
Jag älskar henne så oerhört mycket och hon är en underbar liten människa. Förhoppningsvis så kommer mitt slit ge resultat i att hon blir en självständig stark och underbar människa.
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar