Är det så?
16 Dec 2008 kl 23.23 - Eva Malm - Evas pladder
Jag fick höra av min Ica-man idag att jag började bli så agressiv att han funderade på att byta ut mig.
Iofs så gillar han att få lite motstånd och mothugg av sin partner men nu började jag gå lite överstyr enligt honom.
Han påstår att jag tänder till som fan och direkt, det må hända men jag retar upp mig så in i helvete på vissa saker han gör.
Som när jag kommer så säger han alltid:
"Häj!" med en så larvigt tillgjord röst. GAH, hatar när han gör så. Kanske vore en bra idé att påpeka det så han vet att det stör mig istället för att skriva det här.
Men hur som helst, en annan sak som stör mig skitmycket är när han har information om något så ställer han ändå en fråga om det till mig. Som om han inte redan visste svaret. Störigt som fan.
Idag stannade jag till och snackade med han innan jag gick hem, vi har inte setts på jättelänge iom nya schemat.
Jag vet att han saknat mig som fan, det sa han på msn igår. Så även fast han påpekade idag att han skulle byta ut mig till förmån för någon mindre aggresiv fru, så vet jag att han inte gör det.
Han gillar mig för mycket för det! 
Vi diskuterade min ilska och agression mot honom och han hade en teori om varför det var så. Jag hade för lite eller ingen sex, mer sex gör en gladare fru menade han på. Inte sex med honom, missförstå nu inte mig.
Jag hade sagt en grej en gång, att jag kunde bli frustrerad om jag inte hade sex på ett tag, men då menade jag i ett förhållande.
Jag berättade även om mitt nya liv och min nyvalda väg att gå i umgänget med det motsatta könet.
Han trodde inte på min idé.
Men skit i det, jag tror på det så det klart det funkar då.
Problemet blir väl om jag träffar någon och det blir som förut, jag blir kall och drar mig undan när jag upptäcker att den personen gillar mig mer ä vad jag gör då.
Jag borde gå och prata med någon utomstående, som kan hjälpa mig att sätta ord på mina tankar så jag blir mer klarsynt.
Men Lottie och jag hade en ganska intressant men dock lite onykter pratstund i lördags på vår lilla julträff.
Hennes teori var att jag fick en "flipp" när Patric dött och träffade alla möjliga och omöjliga män tills jag kom att jag ville ha mera. Jag vill ha ett förhållande och en trygghet i att leva med en man vid min sida. Dock kommer han aldrig att få hela mitt hjärta för det har jag redan gett bort till Patric.
Lottie sa ungefär så här:
"Du kan ju träffa honom, ha kul, umgås och ja knulla som kaniner om ni vill, men var ärlig från början och säg att ditt hjärta kan han inte få."
Sen att jag precis sagt att jag inte skulle involvera mig med någon förrän jag visste att jag ville vara seriös med den personen lyssnade hon inte så mycket på.
Min teori är dock att jag blev så skadad i själen när Patric dog att jag stängde av allt, jag tog mina känslor och knöcklade ihop de i en hög och tryckte undan de så långt bort jag någonsin kunde. Jag har aldrig riktigt snackat om det heller.
Alltså på riktigt.
Jag kan snacka om att Patric är död och att han var sjuk och så, men sen så stänger jag ner. Inget grävande i hur det känns och hur jag mår. EGENTLIGEN.
Då tror jag att jag skulle bryta ihop faktiskt, jag har en känsla av att jag kan hålla mig där jag är just för att jag inte känner efter så jävla mycket. Jag låter det bara pysa ut lite grann i taget, men jag kanske skulle kunna må lite bättre av att släppa ut allt istället. Bryta ihop och gå vidare liksom.
Nu känns det som att jag på något sätt hänger kvar i det som var, och stänger dörren för det som skulle kunna komma istället.
Ja jösses vad rörigt detta inlägg blev.
Nu ska jag sova!
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar