Det här med att vara tyst
28 Dec 2008 kl 16.33 - Eva Malm - Familjen/Släkten/Barnen
Det är en konst som Selma inte alls behärskar. Hon KAN inte var tyst, det går helt enkelt inte. Omöjligt, fantastiskt svårt och helt enkelt helt emot hennes personlighet.
Vi kommer hem från en fyradagars vistelse i Jönköping med ljud hela tiden, inte en lugn stund. Alltid var det någon som pratade, lekte eller hade något för sig.
Jag ser fram emot att få sitta ner vid köksbordet och bara vara i stillhet.
Hur går det då, tror ni?
Inte så jäkla bra direkt.
Vi sitter och äter, jag är ju färdig så jag sitter och bläddrar i en tidning. Och Selma tjattrar, hon babblar konstant. Hela tiden, hela hela hela tiden, inte en lugn stund.
Jag lovar hon pratar som fan.
Till slut tittar jag på henne och utbrister:
"Men GUD vad du babblar!!"
Hon fnittar förtjust och fortsätter i samma anda tills vi dukar av bordet.
GUD! Ge mig lite lugn och ro.
Kommentarer
28 Dec 2008 kl 21.28 - Farmor o farfar
Jag tycker du ska vara glad att hon pratar. Den dagen hon blir tyst så ska du bli orolig.
Lämna en kommentar