Till Lotta
26 Jan 2009 kl 21.21 - Eva Malm - Evas pladder, Sorg
Detta är till Lotta som skrev en kommentar till mig.
Jag har tyvärr inga råd att ge dig hur du ska komma vidare i ditt liv just nu.
Men jag vet hur det känns, när allt är svart och man bara sitter och gråter.
Det är oerhört svårt att föreställa sig att det finns något i livet utom en sorg som är så djup och svart att man egentligen bara vill lägga sig ner och dö.
För mig var det så att de första månader bara förflöt medan jag inte orkade göra något, för jag bara grät hela tiden.
Men eftersom jag hade den oerhörda lyckan att ha ett liten barn i mitt liv, så blev jag på något sätt tvingad att ta tag i saker så sakteliga.
Hade jag inte haft Selma hade jag tagit livet av mig, det är jag helt säker på. Jag mådde så dåligt och det kändes helt meningslöst att överhuvudtaget fortsätta leva utan Patric.
Första tiden var det alltid människor som fanns där och stödde, det var skönt. Den tiden var jävlig på sitt sätt för det var ju den omedelbara sorgen och det var så skarp och rivig och jävlig.
Sen kom det en annan period och den var för jävlig på sitt sätt.
Människor omkring mig började ju återgå till sitt i vardagen och tyckte väl att deras stöd inte behövdes lika mycket, så då blev det mycket tystare.
Livet rullade liksom på och där var jag, som inte fattade att jag blivit ensam och skulle klara mig utan Patric i resten av mitt liv. Patric som jag skulle dela resten av mitt liv med! Det var så det var tänkt!
Jag är jävligt glad att jag har haft bloggen för jag kommer inte ihåg så mycket av denna period, det är som ett enda stort mörker bara.
Livet sög helt enkelt.
Men med små små myrsteg gick livet vidare.
Du har en hel del att gå igenom och genomlida, jag är ledsen att du ska behöva leva samma helvete som jag.
Det borde vara olagligt att bli änka i så unga år.
Som om vi kunde råda över liv och död. :-/
Kommentarer
28 Jan 2009 kl 10.36 - Pangis (webbsida)
Hej
Jag läser av och till i din fina, och trots allt du gått igenom, roliga blogg. Minns inte längre hur jag hittade den
Jag vill bara lämna ett avtryck och säga att ibland är livet alldeles förjävla (ursäkta språket) orättvist! Du skriver mycket fint till Lotta i det här inlägget. Jag vill även säga att jag älskar dina inlägg om din härliga lilla tjej. Hon är en supersmart och rolig liten jänta som förgyllt många av mina dagar
Hälsningar från ett grått Närke
Lämna en kommentar