Lugn och ro
25 Mar 2009 kl 14.37 - Eva Malm - Selmas utveckling
Jo, man kan ju undra varför jag kör iväg Selma till dagis när jag är hemma och är sjuk.
Varför hon inte är hemma med mig?
För att ha ett friskt aktivt barn hemma när man är sjuk är inte speciellt lugnande och gör att man blir friskare direkt.
Jag hasar omkring här hemma med håret på ändå, ont i hela kroppen, fryser och svettas med jämna mellanrum.
Sover lite då och då, hostar så jag håller på och tappa lungorna ibland, orkar inte så mycket.
När Selma kommer hem blir det liv i luckan.
Det är ju knappast någon som inte tror att jag älskar henne av hela mitt hjärta men jag behöver lugn och ro för att friskna till.
Hon vill ju inte till dagis när hon vet att jag är hemma och är sjuk, kanske det är därför hon är så jävla arg på mig när hon är hemma.
Senast igår så fick hon ett utbrott lagom till läggdags.
Enligt henne så hade jag lovat henne att hon skulle få en kokosboll efter middagen, vilket jag inte gjort, men men...det spelade nada roll vad jag än sa, hon var bombsäker på att jag hade ok:at det.
Så hon stod i köksdörren och skrek och var allmänt galen.
Jag satt på huk framför henne och sa nej, du får ingen, så är det.
"Men du SA att jag skulle få en strösselboll efter jag ätit!!!"
"Jag...." här blir jag överröstad
"DU SA ATT JAG SKULLE FÅ EN STRÖSSELBOLL EFTER JAG ÄTIT!!! DU SA DET!!!"
"Selma..." Återigen överkörd av den trekvartshöga människan framför mig.
"Nu lyssnar du på mig!!!!" Så tystnar hon och jag väntar på att hon ska fortsätta.
"Jaa??"
"TYYYYYST!!! SA JAG!!!! NU SKA JAG PRATA!! VARFÖR SÄGER DU DÅ ATT JAG SKULLE FÅ EN STRÖSSELBOLL OM JAG INTE FÅR DET SEN!!"
"Men snälla Selma, jag har ju inte sagt det."
"NU SLUTAR DU TJAFSA! SLUTA MED DET DÄR TJAFSET NU! (här anar jag en viss mors ord)
Jag har nu ganska svårt att inte bli fnittrig för det är en sån hysterisk situation.
Det skogtokiga lilla trollen står framför mig och stirrar med ilsken blick på mig.
Det här måste få ett slut känner jag, vi kommer ingen vart och jag känner mig helt mosig i huvet och mina ögon är helt knastriga och gör ont när jag blinkar.
"Selma! Nu är det så här, jag förstår att du tror att jag har sagt ja till en chokladboll, men du måste ha missuppfattat mig. Jag har inte gjort det, du kommer INTE få någon, så du kan sluta skrika nu.
Vill du ha en bok så kommer du istället med mig och gör iordning dig på toaletten.
Om inte så går jag iallafall här ifrån nu och du får ingen bok i kväll."
Detta försökte jag ju få fram under starka protester från skogstrollet som gjorde sitt bästa att överrösta mig.
Hon insåg väl det tröstlösa i att få sin vilja fram och hon gav sig men inte att hon lägger sig platt med magen i vädret direkt. Helsike heller.
"VARFÖR HAR DU RÖTT I ÖGAT DÅ???? VA????? VARFÖR HAR DU DET DÅ???
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar