Minnesbilder
26 Mar 2009 kl 12.09 - Eva Malm - Evas pladder, Familjen/Släkten/Barnen, Minnenas kavalkad
Du har inte Flash installerat.Det här, med kommentarerna börjar påminna lite svagt om en händelse som utspelade sig för ganska många år sen.
Det handlar om ett samtal på telefon.
Låt mig ta er tillbaka i tiden.
Året kan vara runt 96-97 kanske.
Jag bor i Uppsala, är singel och kanhända lite desperat (iallafall enligt min kära syster som kallade det för trettioårskris) men men det behöver vi inte gräva ner oss i nu kanske.
Syrran har träffat sin nuvarande man Micke, och de lever happy småbarnsfamiljeliv i förorten medan jag som sagt är singel och nej nej inte alls bitter.
Jag hade ju för vana att åka på finlandskryssningar med mina andra tillika singlande vänninnor, där vi ja jag erkänner levde rullan på båtarna.
En av resorna får jag ihop det med en långhårig, tatuerad, death metalsnubbe som olyckligtvis visade sig jobba på samma jobb som en av Mickes vänner.
big mistake, jag upprepar BIG MISTAKE.
Nej inte killen, han var supertrevlig och jag hade absolut inget emot att stå i en hiss och hångla med honom, medan hissen åkte upp och ner och släppte in passagerare, nej nej.
Misstaget var att det senare kom fram till Micke att jag hade träffat på snubben.
Det var ju absolut inget mer än en hångel men jag hade inte haft något emot att träffa honom igen.
Micke hade ju information om denna kille och det var allt möjligt han hade att berätta kan jag säga. Inget som jag hade efterfrågat eller hade nytta av att veta men som jag ändå fick mig till livs.
Det jag minns mest var visst att han skulle vara satanist och ha offrat någon katt i en exoristisk ritual.
Sant eller ej? ingen aning.
Men som jag blev mobbad på grund av detta.
Ojojojoj, det täckte nog upp kvoten för all framtid tror jag.
Kulmen blev detta samtal jag tidigare tog upp.
Nu minns jag inte om det var telefonsvararen eller om jag svarade och möttes av en person som låter ungefär så här (ni måste låta det gå någon minut in på inspelningen för ni ska förstå vad jag menar) och det höll på en stund också.
Vad jag minns så asgarvade jag bara och när jag berättade det för syrran så kunde hon ju inte hålla sig och sa att det var Micke. Men hon sa även att han skulle sluta om jag tyckte det var jobbigt, så det gjorde han faktiskt.
Det ska han ha heder för.
Men nu verkar det som att han har vaknat till liv igen, men men det får jag väl ta eftersom jag inte har skött mig angående påskresan.
Jo en sak till kommer jag ihåg från metalsnubben, han hade en bock tatuerad på bröstet. Jag minns det speciellt för att jag frågade varför han hade en get på bröstet.
"Det är en bock och jag har den där för att det är närmast mitt hjärtat."
Ja jag vet, det låter lite koko. 
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar