Gravousa och den venetianska fästingen
21 Aug 2009 kl 22.41 - Eva Malm - Resor
Du har inte Flash installerat.Så styrde vi båten ut från Gravousahalvön till den närliggande ön, och den fästing som ligger på 137 meters höjd.
När jag skriver det låter det simpelt eller hur?
Men 137 meter i tryckande hetta och med badtofflor på slitna och halkiga partier i berget är ingen barnlek.
Men vi gav inte upp fast vi var nära några gånger. Vi ramlade en gång och hamnade i dammet med hela kameran.
Själva blev vi jävligt smutsiga men ingen skadade sig iallafall.
Skadade sig gjorde däremot den lilla dansken som fick för sig att ta en liten genväg på väg ner.
Han började småspringa i badtofflor på de hala klippstenarna.
Smart?
Nä.
Han ramlade naturligtvis, och när vi såg han på båten sen hade han skrapsår på nästan hela kroppen. Jag överdriver inte!
Det värsta som jag såg var på ena benet där det inte var många partier som inte var blodiga.
Det måste gjort skitont!
Men han kompenserade nog sin längd, han var väl ca en och sextio eller så, med en jävla portion machoattityd.
Sen att det mest föll platt för han såg ut som en liten räka spelar ju kanske mindre roll 
När vi kommit ner till båten igen så doppade vi oss och sköljde av dammet från skor och ben och då var det av hemåt igen.
Skeppsvraket som ni ser på ett av fotona är från "förr i tiden" som Selma kallar allt som skedde innan mormor/morfar,farmor/farfar föddes.
Det finns någon historia bakom den, om några bröder som skulle någonstans men en av brorsorna föll överbord och när de skulle ha upp han igen så gick de på grund.
Jag hörde inte vad guiden berättade där för hon råkade snappa upp just det där med att han föll överbord och då började hon babbla så jag missade resten.
Kanske någon berest människa vet och kan berätta?
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar