Forskning av föräldrarutbildningen
8 Mar 2010 kl 10.35 - Eva Malm - Familjen/Släkten/Barnen, Selmas utveckling
Har precis avslutat nummer två av tre telefonintervjuer i Socialhögskolans föräldrarutbildningsforskning.
En hel hög med ja eller nej svar om mitt barns eventuella beteende under de senaste 24 timmarna.
Bland annat:
Har ditt barn svurit?
Har ditt barn varit rädd?
Har ditt barn bitits, slagits eller rivits?
Jag måste framstå som en helt vrickad förälder som svarar nej på dessa frågor, där det nog borde vara ett ja-svar. För att man ska vara "normal". 
Men jag blir verkligen inte stressad av att hon svär eller har varit rädd eller slagits. Hon slog mig för att hon blev skitarg igår när vi skulle gå till affären, och det stressade mig inte. Däremot blev det så att jag vände på klacken och gick hem istället. Men stressad blev jag inte.
Hon svär för att locka fram ett leende hos mig. Jag råkade ju skratta några gånger när hon svor förut, och jag vet att hon inte gör det i vanligt tal utan bara när hon larvar sig med mig. Och dessutom så gör det inte mig något om hon använder lite svordomar så länge hon pratar med ett rikt ordflöde i vanliga fall.
Det hade varit värre om hon använder kraftord för hon inte kan uttrycka sig. Som en del som inte har svenska som modersmål och bara svär istället för att prata normalt.
Så det stressar ju inte mig nej.
Och slutligen att hon varit rädd har ju sin förklaring i att hon är mörkrädd och inte vill vara ensam när jag är ute med Teitur.
Så när hon vaknar på morgonen och jag inte är hemma blir hon ju rädd men hon vet att hon ska ringa mig då och det gör hon ju.
Så det stressar mig inte heller.
Kommentarer
Det finns inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en!
Lämna en kommentar